Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...
Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...
Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Maria Lettberg 110<br />
det spontanitet och kanske lite galenskap. Alla de egenskaperna finns dock hos<br />
Pletnev och förutom detta är Pletnevs spel i nivå med Hamelins, vad gäller<br />
renhet och exakthet i utförandet. Man bör emellertid notera att Hamelins<br />
tekniska perfektion i framförandet <strong>av</strong> <strong>Skrjabins</strong> sonater nr 2, nr 3 och nr 5<br />
överträffar alla berömda inspelningar.<br />
Det verkar som om Hamelin <strong>av</strong>siktligt väljer extremt snabba tempi, vilket inte<br />
alltid är motiverat. Som exempel kan jag nämna den första delen <strong>av</strong> <strong>Skrjabins</strong><br />
sonat nr 1 och den andra delen <strong>av</strong> <strong>Skrjabins</strong> sonat nr 2. Trots att Hamelin<br />
framför flera <strong>av</strong> <strong>Skrjabins</strong> sonater med en sensationell teknisk fullkomlighet, är<br />
den musikaliska trakteringen och interpretationens djup inte alltid adekvata i<br />
hans tolkningar. För övrigt har Hamelin en fördelaktig förmåga, speciellt i<br />
<strong>interpretationer</strong> <strong>av</strong> <strong>Skrjabins</strong> sena sonater, att göra en sann, ren och tydlig<br />
tolkning <strong>av</strong> texten.<br />
Men trots all klangskönhet och trots mångfacetterade tonkvalitéer i Hamelins<br />
pianospel kan hans konstnärliga klangprinciper och psykologiska gensvar på<br />
musiken diskuteras. Hamelin betraktar pianots klang ”abstrakt”, han liksom<br />
håller sig på distans från den musikaliska expressionen, klangens intimitet. Jag<br />
uppfattar denna interpretation som litet formell, där pianisten inte har förmått<br />
att införliva sig med musiken. Sonat nr 10 spelar Hamelin på 11.42 minuter<br />
vilket är två minuter längre än Neuhaus’ utförande och en minut längre än<br />
Ogdons till synes otroligt snabba utförande.<br />
2.4.3 Arcadi Volodos<br />
Inom musikkritiken finns vissa tendenser att ”kanonisera” enskilda musiker<br />
och väljer ut dem till ”gudar”. Därefter jämförs varje ny musiker som har bestigit<br />
Olympen, där ”en <strong>av</strong> sin generations framstående musiker” härskar, med<br />
”person nummer ett”. Då kommer nya Karajan, Horowitz, Rostropovitj etc. på<br />
tal.<br />
Efter att den unge ryske pianisten Arcadi Volodos (född 1972 i S:t Petersburg)<br />
hade spelat sin debutkonsert i Carnegie Hall år 1998 började hans namn<br />
”synas” i kontext <strong>av</strong> Vladimir Horowitz’ namn. Denna jämförelse är betingad <strong>av</strong>
Change language