Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg
Beträffande hans inspelning av sonat nr 10 vill jag ge några kommentarer. De
två första takterna är riktade mot den agogiska accenten i tredje takten, där
tonerna c - d i sopranen samt takt 4 blott är ”ett skvalp” från triolen (ex 1).
Exempel 1
takterna 1–4
På samma sätt framför Pletnev även takterna 5–8. I början av takt 9 har något
hänt i musiken – inget allvarligt, bara en liten skiss, en föraning om kommande
katastrofer. Pletnev håller rörelsen tillbaka. Den befallande klangfärgen i tenorstämman
i takterna 9–10 avlöses av trånande intonationer i små sekunder i
altstämman i takterna 11–12 (ex 2).
Exempel 2
takterna 9–12
Samma frasering för de upprepande små sekunderna i takterna 9–12 använder
Pletnev även i takterna 15–20. Det ideligen återkommande ackordet i
takterna 17–27 i vänster hand, spelar Pletnev alltid som ett arpeggio. Takt 32 är
inte gestaltat som ett kontrasterat moment i kontexten av takterna 29–32.
Växlingarna i karaktären sker efter följande modell: lugn (piano i takterna 29–
32) – hemlighållande (mezzopiano i takterna 32–37) – ömhet (p - mp - mf och
diminuendo i takterna 37–38). Det är anmärkningsvärt, att takterna 34–35
spelas i samma dynamiska styrka som de motsvarande takterna 32–33. Det
88