Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg 132
sa förhållanden, vilket underlättar organisation av musiken och resulterar i en
adekvat återgivning vid utförandet.
Att ha en korrekt uppfattning om Skrjabins rytm och meter, förståelse för deras
funktion i logiken av musikspråkets utveckling är ett ganska invecklat problem i
det interpretativa arbetet med Skrjabins musik. I detta sammanhang kan det
vara värt att påpeka att för att spela Skrjabins musik à la Skrjabin, det vill
säga, ”quasi-orytmiskt”, eller fritt, skall man i början spela den strikt rytmiskt.
Agogiken och klangfärgen är i hög grad beroende av pianistens förmåga att
nyansera fingertopparnas beröring vid tangenterna och av konsten att använda
pedal. En stor betydelse har även förmåga till en skarp, sensitiv och omedelbar
emotionell reaktion på den utförda musiken. Just detta psykiska gensvar på
musiken får sitt uttryck i klangen.
Jag är helt övertygad om att även interpretens intuition spelar en betydande roll
i framförandet av Skrjabins musik, eftersom både improvisation och spontanitet
i föredraget är betingade av exekutörens intuition. Ur min synvinkel sett är
intuitionen en kärna i interpretens personlighet.
För att kunna spela Skrjabins musik på ett veritabelt sätt måste exekutörerna
försöka lyfta sig till tonsättarens, musikskaparens nivå. I framförandets ögonblick
förenas interpretens medvetande och undermedvetande, intellekt och själ i
en oskiljaktig process.