Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg 100
Takterna 360–363 framförs grafiskt, som början av sonaten. Här gör Pletnev
bara en liten accent på triolens första ton g i takt 362 (ex 25).
Exempel 25
takterna 361–362
Varje oktav i takterna 365–366 spelas med djup pedal och har samma kyliga
klangfärg vid dynamisk styrka mp.
Sammanfattning
Pletnevs framförande av sonaten tar cirka tretton minuter, närmare bestämt
12.56, enligt tidsanvisningen på skivans omslag. Men det råder inget tvivel om
att sonaten låter mycket kompakt.
I Pletnevs föredrag är sonat nr 10 oerhört spännande. Här finns inga tomma,
innehållslösa takter. Varje tema och varje motiv har sin inriktning och logik.
Detta föredrag är oklanderligt i såväl tekniskt som polyfont och dynamiskt
avseende. Även behandlingen av pedalen är rikhaltig och mångsidig. Hos
Pletnev kombineras intellekt med full frihet och spontanitet i frambringandet av
klangliga bilder. Det sägs, att sådan genialisk kombination mycket sällan
förekommer hos interpreter.
I likhet med Skrjabin använder Pletnev kompensation av tiden genom en rörelse
fram och en tillbaka, sänkning av tempot, arpeggiering av ackord, divergering av
de övre och de nedre stämmorna.
Pletnevs interpretation av sonat nr 10 av A. Skrjabin står kanske närmast
V. Sofronitskijs tolkning. Trots all subjektivitet i dessa interpretationer lägger