Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg
vänster hand är lugna och klara. I det här maniska lugnet finns dock ”elektrisk
laddning” (ex 12).
Exempel 12
takterna 192–193
I takt 200 ökar spänningen ännu mer trots att rörelsen fortfarande hejdas, till
och med starkare än förut. Inte heller drillarna i takterna 202–203 stegrar
rörelsen ytterligare, till skillnad från andra tolkningar. Szidon spelar däremot
dem liksom genom den drivkraft som finns kvar från föregående stegring, varvid
han vältrar sig i drillarnas genomskinlighet och lätthet. Därefter ”anfaller” han
takterna 204–209, där han fortsätter att förhala rörelsen och ökar både
spänning och dynamik i takterna 209–210. Ganska övertygande spelar Szidon
det kulminerande andra temat av Allegro (takterna 212–221). Tungt placerade
harmoniska arpeggion i vänster hand bidrar till att hela kulminationen får en
orkestral prägel.
Övergången till reprisen tolkar Szidon på ett originellt sätt. Efter ett avbrott i
kulminationens utveckling i takt 221, interpreterar Szidon efterföljande takt 222
som inte någon successiv övergång till reprisen med en cesur, alternativt en
temposänkning i takt 223, utan som en självklar början på själva reprisen.
Tempot ändrar Szidon redan i takterna 222–223. Dessa har samma karaktär
och klangfärger som efterföljande Allegro.
Reprisen utförs i stort sett i samma nyanser som expositionen. Takt 293 håller
Szidon ut på en fermat och därefter börjar han utvecklingen mot höjningen i
takt 305. Han spelar detta ställe på ett annat sätt än den liknande höjningen i
takterna 192–212. Sextondelarna i vänster hand är inte längre viktiga här. De
utgör bara en bakgrund utan några fördröjningar eller överraskande dynamiska
minisurpriser. Takterna 296–297 och de analoga takterna 300–301 har en
lekfull karaktär, secco. På liknande sätt spelas även det andra elementet i
Allegrots första tema i takterna 53–54 och 240–241.
73