Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg
Det är också mycket intressant, hur pianisten Zhukov använder pedalen när
han spelar de första fyra takterna. Han släpper upp pedalen bara delvis så att
klangen ”rensas” men efterlämnar övertoner, som blandas med efterföljande
toner. Allt detta skapar en överraskande ”harmonisk dimma”.
Närmast följande takt, 5, ljuder dystert, och baserna är här djupa och täta.
Efter ett vidsträckt ritenuto i takterna 7 och 8 flammar Ogdons emotionella
tonus till. Här härskar ett agitato av varken hemlighetsfull eller inbunden
karaktär trots anvisningen avec une ardeur profonde et voilée (med en djup men
dold glöd). Ogdon gör en fördröjning vid tonen ass, och sedan spelas trettiotvåondelarna
nästan samtidigt i takt 11. På samma sätt spelar Ogdon även alla
de andra analoga takterna 15, 17 och 19 (ex 2).
Exempel 2
takt 11
Efter ritenuto och en dynamisk minskning i takterna 25–28 visar Ogdon en av
sina mysteriösa och hemlighetsfulla klangfärger i pp. Samma nyans hör vi i
takterna 188–189 och 358–359 (ex 3).
Exempel 3
takterna 27– 28
I takt 28 håller Ogdon en lång fermat. Därefter börjar han takt 29 utan någon
cesur och bevarar därigenom händelseförloppets kontinuitet. Takterna 29–32 är
76