Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg
Likaså klingar alla dessa teman i takterna 77–80, 212–215, 216–219, 260–263
och 264–267. Pletnev åsidosätter inte några detaljer. Till exempel imitationen i
takterna 75 och 79 spelas sirligt och rent.
Återkomsten av Allegrots andra tema i takt 81 och 100 är lika monumental (mf)
som vid första inträdet av detta tema i takt 73. Temat i takterna 84–87 spelar
Pletnev koncentrerat, gripande, med samma stämning som detta ”Sfinxtema”
hos Sofronitskij. De breda ackorden i dessa takter arpeggieras på följande sätt:
först anslås samtidigt och mjukt ackordets lägsta kvart och sedan arpeggieras
ackordets övriga toner (ex 13). På samma sätt framför Pletnev detta ställe i
reprisen i takterna 271–274.
Exempel 13
takterna 84–87
Efter denna ”ritual” i takterna 84–87 inleder Pletnev en dialog mellan de små
motiven i takterna 88–114 (analogt utförs även takterna 275–290). Musikern
lyckas här hitta en perfekt balans mellan kontrasterande klangfärger och rörelsens
enhetlighet.
I takt 88 har sopranen en klar, ren klangfärg, varvid tenorlinjen förs i bakgrunden
fram till den andra tonen c i takt 89. Följande toner i tenoren (tonen c i
takt 89 och tonen ciss i takt 90) hörs plötsligt som ett solo. Detta besvaras av de
särdeles klart klingande motiven diss - h och b - g i alten i takterna 90–91
(ex 14).
Exempel 14
takterna 88–91
93