Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg 102
De första åtta takterna klingar hos Hamelin som en ”upptakt” till takt 9. Man
får en känsla av att de första åtta takterna blott är en prolog till den
introducerande akt, som består av takterna 9–38.
I nästa takt 39 börjar själva ”föreställningen”. 92 Från och med takt 9 skiftar
Hamelin inte klangfärger, inte heller ökar han tempot eller intensiteten i
dynamiken. Interpreten gör endast små förändringar i dynamiken (anvisade av
Skrjabin) inom ramen för den dynamik som han har valt från sonatens första
takter. Den dynamiska balansen i takterna 9–28 är välbetänkt. Här finns
varken några ”feta” klanger eller någon överdriven uttrycksfullhet i de små
svängningarna crescendo - diminuendo.
Ibland gör han klangen på crescendots stödjetoner mjukare (ex 1).
Exempel 1
takterna 13–16
I takterna 9–28 använder Hamelin ganska ofta en ”lång” pedal. Han spelar
exempelvis takt 12 och de analoga takterna 18 och 20 utan att växla pedal. Men
till skillnad från Zhukovs och Bermans utförande låter de ovannämnda takterna
hos Hamelin inte alls ”smutsigt”. Orsaken till detta är förmodligen det snabbare
tempot i Hamelins utförande. Han spelar ritenuto i takterna 25–28, och i takt 29
börjar han a tempo.
I motiven i takterna 32–34 och 34–36 ändrar Hamelin, i likhet med Pletnev och
Volodos, bara klangfärgen, men inte dynamiken, som förblir oförändrad. Allt
spelas alltså mp. Takterna 33–34 och 35–36 spelar Hamelin med full pedal,
varvid han inte artikulerar ändarna på drillarna i takterna 34 och 36, utan låter
92 Se takterna 1–39 i nottexten.