Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg
med nottexten för att klargöra alla överensstämmelser och avvikelser. Men här
börjar alla problem, eftersom en nottext inte bär i sig en tillräckligt klar och
entydig information och i sin tur behöver tolkas.
Forskare i musikteori har i åratal ägnat sig åt detta område inom musikanalysen.
De utövande pianisterna blev nästan undanträngda från denna
forskning och till och med ignorerade. Men problemet är att den interpretationsanalys
som utförs av teoretikerna ofta är ensidig på grund av att musikverkets
textbild studeras i rent musikteoretiskt perspektiv och utifrån verkets harmonik,
form, motivbyggnad, tempo och rytm. Sådan analys tar nästan inte hänsyn
till just utförandefrågor, nämligen, interpretationens relativitet, möjlighet till
olika tolkningar av musikens komponenter och de tekniska och estetiska förhållanden
som råder dem emellan.
En pianistisk interpretationsanalys utforskar alla dessa problem. Den är en
specifik undersökningsmetod, som syftar inte bara till att klarlägga alla faktorer
hos en viss interpretation av ett pianoverk, utan också till att förklara varför
musiken klingar på ett visst sätt. Denna analys kräver ett speciellt sätt att
lyssna till den klingande gestaltningen av en musikkomposition. De pianistiska
interpretativa uttrycksmedlen, såsom tempot, dynamiken, fraseringen, rytmen,
fakturen, agogiken, klangfärgen och pedaliseringen analyseras i ett gemensamt
komplex av psykologiska yttringar av utförandets musikaliska affekter.
Pianistisk analys ger svar på frågorna: ”Vad ’säger’ musikern?”, ”Vad gör han för
att åstadkomma ett visst uttryck?” och ”Hur korresponderar han allt detta till
musikverkets nottext?”.
Under de senaste åren iakttas en ny tendens, som syftar till att förena olika
former av interpretationsanalysen, där undersökningen genomförs bilateralt av
en musiker och en teoretiker. 5 I denna bemärkelse är mycket betecknande
Daniel G. Barolskys artikel ”The Performer as Analyst”, där författaren gör ett
försök att rehabilitera exekutören genom att med konkreta exempel visa, att
bara exekutören kan upptäcka all mångfald, som en nottext inrymmer. Barolsky
har analyserat interpretationerna av olika pianister ur en pianists synvinkel.
Först utförde han en pianistisk interpretationsanalys och först därefter sam-
5 Se, Daphne, Leong & David, Korevaar, 2005. The Performer’s voice: Performance and Analysis in
Ravel’s Concerto pour la main gauche. Music Theory Online 11(3).
4