Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg 119
Repetitionerna i takterna 212–215 verkar kanske vara lite eteriska, vilket kan
förklaras med pianistens avsikt att inte ”överrösta” melodin. I fortsättningen, i
takt 217, börjar han spela dem mera klangfullt och höjer därigenom den totala
klangvolymen.
I den kulminerande takten 221 delar Volodos upp ackordets förslag i en kvart
och tonen c (ex 15).
Exempel 15
takt 221
Alla ackord i takt 222 klingar hos Volodos f, likaså i övergången till expositionen
i takterna 37–38. Episoden i takterna 294–305 byggs upp på följande sätt: de
tre första takterna 294–296 hålls tillbaka, och sedan görs ett accelerando i
drillar i takt 297. På samma sätt framför Volodos även efterföljande episoder,
fast med en skillnad. Varje episod framträder på en ny nivå av dynamisk
utveckling (takterna 298–301 och takterna 302–305). Som jag tidigare har
noterat, förblir tonbilden hos Volodos vacker och blodfull på höjdpunkten i takt
305.
Più vivo interpreteras mycket elegant, nästan helt utan pedal, dock inte snabbt.
I likhet med Horowitz och Hamelin anslår Volodos alla trettiotvåondelar som är
förbundna med bågar (två och två) nästan samtidigt (ex 16). Nästan samtidigt
anslås även två motiv i takt 309 (ex 17).
Exempel 16 Exempel 17
takt 310 takt 309