Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg 109
perioder om fyra takter var (takterna 320–323, takterna 324–327 och takterna
328–331). I takterna 346–347 gör Hamelin ett stort accelerando utan pedal, som
övergår i mp av Moderato i takt 348.
Pianisten framhäver alla i tenoren i takterna 348–349 – först svagt,
sedan betydligt starkare och till slut svagare igen. En ny impuls, den gången
bara i mp, inträffar i takt 350, och sedan hörs tenorens sekvenser allt svagare. I
takt 352 ger Hamelin en liten, sista impuls, och därefter blir rörelsen svagare
och långsammare i takterna 356–359. En lång fermat i takt 359 följs av en
cesur. Därefter spelas takt 360 lite lugnare än de första takterna av sonaten.
Sonatens sista takter klingar mästerligt hos Hamelin. I takt 363 använder
pianisten sostenutopedalen, så att hela ackordet från takterna 363–364 fortsätter
att klinga ända fram till sonatens slut, medan pianisten anslår de två
sista oktaverna 1F - F och 2C - 1C non legato, i samma tonstyrka mp.
Sammanfattning
Efter att ha analyserat Hamelins framförande av Skrjabins sonat nr 10 har jag
upptäckt, att denna analys innehåller många beskrivningar av de dynamiska
nyanser och anvisningar, som finns i Skrjabins nottext. Det beror förmodligen
på att Hamelin mycket noggrant och konsekvent följer tonsättarens anvisningar,
vilket med all rätt kan betraktas som hans stora förtjänst.
Trots att jag räknar Pletnev och Hamelin till olika generationer av pianister,
finns även liknande detaljer i deras interpretationer. Detta gäller framfört allt
stilistisk renhet och exakthet i tolkningen av nottexten.
Alla linjer i sonaten är noggrant avlyssnade av Hamelin, här finns inga överdrifter
av klangvolymen eller pedaliseringen, allt klingar mycket rejält och
vackert. Man kan även konstatera att rytmen och pulsationen överensstämmer
med nottexten. Det är enligt min uppfattning ett mycket intelligent föredrag.
Ibland insmyger sig dock en känsla av att det saknas något viktigt i Hamelins
interpretation, kanske inspiration och inre glöd, det som alstrar levande musik.
Pianisten framför musiken, men tycks inte skapa den av nottexten. Här hör vi
ett tydligt, rent och vid första anblicken perfekt spel, men i mina öron saknar