Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg
De takter 84–87, som alltid har väckt frågor kring interpretationen och som jag
rent symboliskt i fortsättningen kommer att kalla ”takterna Sfinx”, spelar
Sofronitskij mjukt, med breda och snabba arpeggion. I takt 86 anslår han
tonen diss strax efter att ha spelat arpeggiot och sexten i höger hand samtidigt
(ex 14).
Exempel 14
takterna 84– 87
Fraseringen i takterna 88–102 grundas återigen, i likhet med fraseringen i
takterna 39–50, på ”tröghetsprincipen”, som Sofronitskij använder varje gång
han vill sammanfoga två helt olika element.
I detta sammanhang vill jag dock poängtera, att bland andra pianister råder en
diametralt motsatt tendens. De kontrasterande elementen anpassas inte till
varandra. Tvärtom, dessa avskiljs från varandra, vilket gör att kontrasten
skärps ännu mer. Men då sönderdelas frasen.
Fallande ”tema med drill”, som jag kallar motivet i takt 88, spelar Sofronitskij
mp. Från detta tema sprider sig ”fläckar” (takter 89–91). Därefter kommer
samma ”tema med drill” tillbaka i mp igen. Denna gång fortsätter dock den
rörelse som föds av detta tema ända fram till takt 100.
Efter den resoluta insprängningen av expositionens andra tema i mf i takterna
100–102 och upprepandet av ”sfinxtemat” (takterna 103–106) återkommer
”temat med drill” för tredje gången (takt 107). Den här gången framhäver
Sofronitskij tenorstämmans linje. Sista gången framträder ”temat med drill” i
takt 111 och övergår mystiskt till inledningens tema. Takterna 122–132 spelar
Sofronitskij som ett helhetsmässigt block, med stegrande hastighet ända fram
till takt 124 där han dröjer kvar ett tag.
38