Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...
Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...
Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Maria Lettberg 126<br />
(liksom Ashkenazy och i viss mån Ogdon) mångtaliga cesurer. 104 I Szidons spel<br />
är dessa ”orkestercesurer”. Man bör också notera, att långa fermater i Szidons<br />
framförande på något sätt kompenserar hans realistiska klangbild genom att ge<br />
musiken en lite subjektiv atmosfär.<br />
Utan ett rytmiskt ”skelett” klingar sonat nr 10 diffust och kaotiskt. Inte ens ett<br />
kosmiskt rekordtempo kan göra klangbilden rättvisa, om det saknas en<br />
gemensam ryggrad, den regelbundna pulsationen. Som resultat får man blott en<br />
ständig stress, som hos Neuhaus, eller en flyktig löpning genom texten såsom<br />
den som Ogdon utförde. När man spelar sonat nr 10 utan en sådan organiserande<br />
bas, även i ett rekordlångsamt tempo, som i Zhukovs fall, 105 kan vi blott<br />
tala om teosofi, eftersom musikens flöde kanske dör redan före genomföringssatsen.<br />
<strong>Skrjabins</strong> stil innebär nya principer i hanteringen <strong>av</strong> rytm. 106 I tonsättarens<br />
egna framföranden <strong>av</strong> sina verk uppmärksammades <strong>av</strong>vikelserna från de <strong>av</strong><br />
honom själv anvisade proportionerna i nottexten. 107 Detta antagande har lett till<br />
en frihet i rytmisk interpretation <strong>av</strong> <strong>Skrjabins</strong> musik. Sådan frihet i behandlingen<br />
<strong>av</strong> rytmen kan man höra hos Horowitz 108, Sofronitskij 109 och<br />
speciellt hos Neuhaus 110. Inom denna framförandeinriktning finns dock mycket<br />
beaktansvärda försök att spela <strong>Skrjabins</strong> verk enligt de rytmiska förhållanden,<br />
som mycket detaljerat är föreskrivna <strong>av</strong> tonsättaren.<br />
<strong>Skrjabins</strong> text innehåller uppenbarligen mera konkret information än man<br />
brukar tro. Detta bevisar Pletnev, Hamelin och Volodos med sina inspelningar,<br />
där <strong>Skrjabins</strong> musik ljuder mera adekvat efter nottexten än den gör hos<br />
Horowitz och Neuhaus.<br />
Szidon följer nottexten kanske ännu mer bokst<strong>av</strong>ligt, men i kombination med<br />
andra komponenter, som är ”antiskrjabinistiska”. Genom en reell, full klang,<br />
104<br />
Se s. 66, och 74.<br />
105<br />
Igor Zhukov spelar sonat nr 10 på drygt 16 minuter (16' 14).<br />
106<br />
Samuil Feinberg skriver om <strong>Skrjabins</strong> rytmik: ”Stark tid (starkare taktdelar) i strukturen <strong>av</strong> <strong>Skrjabins</strong><br />
melodik kan ofta definieras som ett resultat <strong>av</strong> en uppstigning och en vågformig rörelse. Hans stil undviker<br />
all slags fasthet och materiellt stöd: den befinner sig helt i den dynamik som spills över de exakta metriska<br />
kanterna”. Se Feinberg, s. 109f.<br />
107<br />
Se. s. 13f och 48.<br />
108<br />
Se s. 47f, 55f och 62.<br />
109<br />
Se s. 35–37, 41 och 45.<br />
110<br />
Se <strong>av</strong>snitt 2.1.1.
Change language