Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Figurationerna i takt 215 spelas nästan samtidigt (ex 14).
Exempel 14
takt 215
Maria Lettberg
Kulmen av Allegrots andra tema klingar ganska övertygande i det här utförandet,
här finns både kraftfulla ackord och blixtrande repetitioner. Kulmens topp88 infaller på takt 222, där ackordet har tonstyrkan fff. De påföljande två ackorden
i takt 223 klingar bara ff. Efter en cesur träder reprisen in (ex 15).
Exempel 15
takterna 222–224
Allegrot i reprisen spelar Ogdon betydligt snabbare än Allegrot i expositionen.
Här dominerar en framåtriktad rörelse. Ogdon ignorerar de små nyanserna, såsom
tonstyrkans gradation mellan f och p i takterna 236–238 eller exempelvis
skillnaden mellan mp och mf i takterna 264–265 – allt klingar mf. Mycket
viktigare för Ogdon verkar takterna 271–274 vara, med det filosofiska lugnet
och påföljande meditativa avslappning, där han överraskande färgar takt 288 i
en väldigt mjuk och öm klangfärg. Men efter en frågande intonation i den
”lugnade” takten 293 ger sig Ogdon på fakturen i takt 294, där tonstyrkan
redan är mp och accelerandot börjar direkt från taktens första toner.
88 Mycket intressant är en annan, rakt motsatt tolkning av detta ställe som har gjorts av Igor Zhukov.
Kulminationens topp hos honom är takt 221. De påföljande takterna 222–223 betraktar han som vila,
avkoppling, återkomst till icke-existens.
83