Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...
Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...
Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Maria Lettberg<br />
Det är intressant att Horowitz, efter att ha spelat de korta noterna i takt 215<br />
samtidigt, som ett ackord, anslår arpeggiato i takt 216 relativt långsamt och<br />
massivt. Tonerna <strong>av</strong>löser varandra en i taget med fördubblad okt<strong>av</strong> giss på slutet.<br />
Alla fördubblade baser i vänster hand (takterna 213–218) anslås med accent.<br />
Ackordet H-dur i takt 219 ljuder massivt, i kraftfullt ff. Ännu större ljudstyrka,<br />
fff, uppnår Horowitz i takt 221, vilket helt överensstämmer med vad som är indikerat<br />
<strong>av</strong> Skrjabin. Här kan man blott undra, hur Horowitz lyckades med<br />
detta. Ett <strong>av</strong> de tänkbara knepen är användning <strong>av</strong> sostenutopedalen. Kanske<br />
just med hjälp <strong>av</strong> den tredje pedalen har Horowitz fått fram en så fullständigt<br />
djup klang.<br />
Övergång till Allegro sker på samma sätt som i takterna 38–39. Ur tonen e, via<br />
dynamisk sänkning (diminuendo) och ritenuto, rinner Allegrots sorgsna tema tyst<br />
ut (p) (ex 27).<br />
Exempel 27<br />
takterna 223– 224<br />
Reprisen tolkar Horowitz ungefär i samma anda som expositionen, fast med<br />
några mer eller mindre spontana ändringar. Takt 236 spelas subito f, med en<br />
mycket stark accent på varje ackord, precis som i takterna 37–38 (ex 28).<br />
Exempel 28<br />
takterna 236– 237<br />
59
Change language