Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg 104
Pianisten fortsätter sin löpning framåt genom takterna 84–87. Han tillmäter inte
dessa någon större betydelse i sonatens allmänna kontext. Detta moment,
liksom episoderna i de analoga takterna 103–106 och 271–274, är bara en
övergång till efterföljande material. En annan iakttagelse gäller en liten detalj,
nämligen att Hamelin inte anslår tonen diss i takt 91 (ex 4).
Exempel 4
takt 91
Det är intressant, att i den analoga takten i reprisen skulle motsvarande not
vara h, men den saknas helt i Skrjabins text (ex 5).
Exempel 5
takt 278
Takt 115 och även takt 184 är de vändpunkter i sonaten som kräver funderingar
kring valet av tempo. Detta gäller inte bara Hamelin, utan alla musiker
som spelar sonat nr 10. Ska man spela här a tempo Moderato, a tempo Allegro
eller (i fall om tempot har ändrats i Allegrots andra tema) andra temats tempo
eller tempot från något övergångstema? Hos Skrjabin finns här inga anvisningar
rörande tempi. Att hitta en kompromisslösning kan bli ett stort problem om
skillnaden i tempi mellan Moderato och Allegro är stor.
Hamelin spelar takterna 116 och 184 i nästan a tempo Moderato, men
karaktären är lite lugnare och djupare här, än i sonatens första åtta takter.
Hamelin lägger upp perioden i takterna 122–158 med en perfekt klangbalans.
Upphöjningarna i takterna 124–128 och 140–143 utför pianisten utmärkt. Här
hörs tenorens tema klart och tydligt utan något onödigt eftertryck.