Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg
behärskar och som är oerhört typisk för de exalterade, djupt inträngande melodier,
som skapades av denna tonsättare.” 33
Betydelsefulla är också memoarerna av Maria Nemenova-Lunz, som hävdar:
”Skrjabin krävde av sina elever skiftande klangfärger, även vid övningarna. Han
jämförde det här sättet att träna deras pianoteknik med de metoder, som de
italienska mästarna använde inom måleri. Somliga uppmuntrade sina duktiga
elever att genast börja med landskapsmålning och porträttskisser, andra gav sin
elev en palett och krävde av honom förmågan att rätt kombinera färger för att
kunna återge solens nedgång, månsken, en molnig himmel och blånande
fjärran…” 34
Nemenova-Lunz’ anmärkning är tätt sammanflätad med Skrjabins förmåga att
se en koppling mellan tonen, det vill säga, harmonin, och färgen. ”Tycker ni att
tonerna lyser olika färger?” – frågade Skrjabin retoriskt vid en konversation med
Sabaneev. 35 Det att Skrjabin som tonsättare hade en synestetisk förmåga,
påverkade definitivt intryckets intensitet och klangens färgrikedom hos Skrjabin
som pianist. Skrjabins pianospel var ”ett område av de finaste förnimmelserna,
de exempellösa, aldrig förut hörda subtila nyanserna, rytmens svängningar,
klangens koloristiska skiftningar…” 36
De flesta med tonsättaren samtida musikerna och kritikerna tyckte, att
Skrjabins pianistiska stil baserades på hans sätt att använda pedal. Skrjabin
som pianist var ”pedaldimmans” mästare. Med hjälp av pedalen kunde han
åstadkomma en illusion av en klanglig dimma, där blandning av olika harmonier
skapade märkliga harmoniska kombinationer. 37
Typiskt för Skrjabins föredragssätt var förlängning av klang med hjälp av
pedalen, då klangen fortsatte, trots att händerna var borta från klaviaturen - de
så kallade ljudande pauserna. Fingrarna berörde lätt tangenterna utan att
sjunka in, vilket åstadkom en känsla av att musiken svävade. 38 Skrjabin
strävade inte alltid efter den distinkta, konkreta polyfoniska fakturen. 39 Ofta
33
E. Rozenov, ”V kontsertach”, Novosti dnja. (7/3, I906).
34
Nemenova-Lunz.
35
Sabaneev 1925, s. 47.
36
Sabaneev 1916, s. 182.
37
Se Sabaneev 1925, s. 45.
38
Lobanov, s. 19.
39
Ibid., s. 17.
16