Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg
imponerande kraftigt i fff, tack vare fördubblade tonen c i basstämman (takt
221).
Spänningen avtar i takt 222 (bara mf), och övergången till repris utförs mjukt.
Här ändrar Sofronitskij karaktären. Nu spelas allt mindre dramatiskt, nästan
förbigående, utan nervositet. Sofronitskij liksom upprepar i all hast det, som
redan har hänt och redan är bekant. Vissa impulser, exempelvis i takterna
236–237 (bara mf) liksom skyndar på förloppet framåt. Samtidigt blir rörelsen
lugnare och avrundas av efterföljande impulser i takterna 240–241 (mp) och
därefter i takterna 244–245 (bara p).
Övergången till det andra temat har en mindre intensiv dynamik än expositionen.
Allt är här mycket enklare. Takt 258 avslutas i p, och i exakt samma
klangfärg börjar Sofronitskij avec élan lumineux vibrant. Crescendot mot tonen
giss (takt 259) är dock blott en skymt av ett riktigt crescendo (ex.19). Dynamiken
är här bara mp, därefter åter p (takt 260).
takterna 256–263
42