Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

3
HISTORIK – Språk, tradition och översättning
Språket suryoyo har sina rötter i de assyriska/syrianska ”invandrarnas” ursprung. Inga
assyiska/syrianska barn som nu går i Södertälje förskolor och skolor har själva invandrat, men
starka traditioner för språket vidare i familjerna genom flera generationer. I detta avsnitt sätts
projektidén Barnböcker på suryoyo, som föddes av förskolepedagoger i Södertälje, in i ett
större sammanhang i staden. Erfarenheter av språk, tradition och översättning beskrivs
kortfattat genom tidigare forskning. Pedagogiska och språkvetenskapliga motiv för att arbeta
med barnböcker på suryoyo berörs med utgångspunkt i teorier om modersmål och tvåspråkighet.
Historiken har betydelse för att förklara den komplexa språksituationen för
assyrier/syrianer (främst i Södertälje) relaterad till Barnboksprojektet samt översättarnas
utmaning att lösa kommunikationen med barn som talar olika dialekter av språket suryoyo.
Ett samhälle i samhället – med eget språk
Projektet Barnböcker på suryoyo tillgodoser några av de språkliga behov som suryoyotalande
barn kan tänkas ha både i mindre grupper ute i landet och i det unikt segregerade samhälle
som präglar många barns uppväxt och skoltid. Sveriges största assyriska/syrianska koloni, ca
11000 personer lever i Södertälje, enligt statistik (Södertälje kommun, 2001). Andersson
(1983, s 66) beskriver tendenser till att gruppen assyrier/syrianer har utvecklat ”ett samhälle i
samhället” vilket på många sätt sluter gruppen mot samhället. Andersson förklarar också att
den syriska/ortodoxa kyrkans gamla centrala samhällsroll inom den assyriska syrianska
minoriteten i Turkiet också i viss mån överförts till förhållandena i Södertälje och särskilt
bostadsområdet Ronna på 80-talet. Sedan urminnes tider är synsättet att betrakta sig som ”ett
samhälle i samhället” fast rotat i ursprungslandet, vilket inte självklart kan förväntas innebära
att ju mer tiden går desto mer kommer assyrier/syrianer att inlemmas i det svenska samhället.
Vid intervjuer med assyriska/syrianska och svenska pedagoger uppfattas situationen än idag
på 2000-talet som ovan beskrivits (jfr Parszyk 2002, 2003a,b, 2004).
Omgivningen betraktar ofta kyrkans starka påverkan av assyrier/syrianer med misstro.
Gemenskapen inom gruppen och avstånd till ”svenskar” uppfattas starkt markerat genom det
kyrkliga. Alternativa förklaringar till kyrkans centrala roll kan enligt Hedins resonemang
(1995) vara att människor också kan bli mer religiösa efter inflyttningen till ett nytt land för
att religionen ska bära de ursprungliga traditionerna vidare i generationer. De djupaste
känslorna för livet i det gamla landet förknippas med religionen. De stora högtiderna är
särskilt viktiga i dessa sammanhang.
Nu, år 2006, oroas föräldrar över barnens framtida möjligheter i ett så starkt segregerat
samhälle. Kyrkan engagerar sig i barnens situation och församlingen har framfört oro över de
assyriska/syrianska barnens skol- och språksituation. Man vill ha en förskola/skola där
barnens möjligheter att integreras är maximala. Representanter från kyrkan, skolan och
Storstadssatsningen (Regeringens insatser för att bryta segregation i ”Storstadsområden”) har
bildat en arbetsgrupp som diskuterar betyg, diskriminering, bestämda regler och sociala
relationer. Ett konkret exempel på åtgärder som åstadkommits är den kulturombudsman som
tillsatts som ett stöd för elever och lärare i skolan (jfr Parszyk, 2002), samt alla språkinsatser
som Storstadssatsningen understött ekonomiskt.
21