Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

För Anna blev arbetsgången följande:
1. Lyssna på sagan i mindre grupper på suryoyo. Om det var flera barn fick pedagogen
bläddra, men om barnen var färre bläddrade de själva. Den vuxna var alltid med.
2. Sagan lästes på svenska i helgrupp. Sedan dramatiserades sagan på svenska dvs.
barnen spelade teater (personalen sydde upp kläder).
De får förståelse på ett annat sätt när de lyssnar på suryoyo. Barnen spelade teater på
svenska, men vi skulle ha kunnat göra det på suryoyo. (Anna)
Året efter arbetar Anna med en småbarnsgrupp (1-2 år) och använder boken Knacka på.
Barnen tycker det är roligt att lyssna och ”knacka” själva. Anna menar att det går bra att
använda materialet med enspråkig (svenskspråkig) personal, men ser en fördel med de
flerspråkiga pedagogerna som kan ”bejaka det syrianska”.
Så tar barnen på boken och knackar. Jag fick hjälpa dem att bläddra förstås. Men det är en
fördel om man kan använda flerspråkig personal. (Anna) (Knacka på)
Sofia, som är flerspråkig, har en treårsgrupp och använder sagomaterialet mest i smågrupper
på suryoyo sittande på madrasserna eller i enskilt rum. Sedan får andra svensktalande pedagoger
läsa på svenska i ”läsgrupperna” (avdelningen har 4 läsgrupper för sagoläsning). Sofia
föredrar Ellens boll för treåringarna, för att sagan har ”lättare ord” och för att den ”passar
deras språk”.
De förstod det mesta och frågade och bläddrade, fick förklarat och fick prata på suryoyo.
Ellens boll passade treåringarna. Perfekt för åldern. De andra svensktalande (pedagogerna)
läste på svenska. (Sofia) (Petter och hans fyra getter, Knacka på, Ellens boll)
När Hanna samarbetar med Sofia (båda flerspråkiga) på småbarnsavdelningen delar de barnen
i ”blandade smågrupper” om 6-7 barn, som får lyssna på sagans suryoyoversion. När barnen
önskar höra sagan även på svenska använder de svenska band eller läser själva. De arbetar
olika dagar med barnens modersmål suryoyo och arabiska. Varje måndag slår Hanna in en
boll, Ellens boll, i ett paket som öppnas och bollen kastas. Det ”blir så konkret”, menar hon
som också ser en skillnad i användningsmöjligheter sedan böckerna köpts in för förskolan. Då
kan man satsa på material.
En dag för suryoyogruppen. Bara på suryoyo. Flera ville ha en gång till på suryoyo. De vill
ha mer på suryoyo. En dag för arabiska barn och då läste jag och översatte. (Hanna) (Petter
och hans fyra getter, Ellens boll)
Varje måndag hade jag inslaget paket med röd boll i det. Jag hade även boken i paketet. De
fick öppna tillsammans. Spännande. (Hanna) (Ellens boll)
När vi köpt böckerna kunde vi köpa material och göra dörrar att knacka på. Man kan skapa
mer kring vårt eget material. Även Alfons finns nu. Brukar inte gå med barnen på
biblioteket. (Hanna) (Ellens boll)
Gunvor (enbart svensktalande) som arbetar i specialklassen bestämde sig för att först använda
suryoyoversionen, fast hon inte själv förstod texten. Hon har nu hjälp av signalen för att vända
blad. Sedan läses sagan på svenska. Hon har lärt sig några ord på suryoyo.
Vi lyssnade på suryoyo, fast jag inte förstår språket. Man har ju hjälp av plingandet. Om man
kan ett ord blir barnen glada.(Gunvor)
32