Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

perspektiv, menar hon. De är ju också ett språkligt stöd för både enspråkiga och flerspråkiga
pedagoger, som då har ett inspelat språkalternativ som blir en ultimat förebild.
Det är två grejer med det här. Dels bland syrianer är det inte så många som kan läsa sagan –
då används band. Dels är det svenskar som inte kan suryoyo. Då är det bra med band (Anna).
Personligen anser Anna att hon inte tillfört så mycket språkmässigt med ”sina” nuvarande 3-
åringar, om hon jämför med fjolåret 5-åringar, eftersom hon endast är svensktalande och de
små barnen ännu inte kan samtala på svenska. När barngruppen var ny satte hon på cd:n och
barnen fick ”titta själva och vända blad” i boken. Med en flerspråkig ”syriansk” lärare på
avdelningen arbetas det grundligt med böckerna i en grupp om tio barn. Barnen får turas om
att hålla i boken och bläddra åt kamraterna och sedan lyssna på den svenska versionen med
Anna. Tidigare när Anna hade större barn (femåringar) dramatiserades Petter och hans fyra
getter.
De gillar verkligen att sitta och lyssna . När de sitter själva så lyssnar de på syrianska och
svenska. Jag ser ingen större skillnad på intresset när det gäller språken. Men om vi har en
kassett med bara svenska så klarar barnen inte av det. (Anna)
Gunvor som arbetar med funktionshindrade barn med multihandikapp, använder numera
sagan Ellens boll, men med större erfarenhet och mer utvecklat än föregående år. Gunvor kan
inte själv tala suryoyo, men vet hur hon ska bläddra och läser sedan själv den svenska
versionen, eftersom hon inte tycker att bandets svenska saga är föredömligt läst. ”Den låter
styltad och konstig” för att personen som läser inte har svenska som modersmål. Ett av
barnen, en flicka, står i sitt ”ståskal”, berättar Gunvor, och får höra sagan och se sagans bilder
hållna framför sig. Gunvor ser och tror att barnet uppskattar och känner igen språket, men det
tar flera minuter innan barnet reagerar synligt. I samarbete med Hanna kan de tillsammans
tolka barnens reaktioner tvåkulturellt. Eftersom barnen endast har svenska pedagoger dagligen
på avdelningen kommer den flerspråkiga Hanna också in och sjunger med barnen, vilket
också skapar reaktioner hos omnämnda flicka och andra barn.
Hanna kom in och sjöng på suryoyo och hon (flickan) ler. Vi hade en syriansk kille förra
året. Om jag sa någon fras jag lärt på suryoy blev han jätteglad. Det är viktigt för vi har inte
dagligen flerspråkig personal. (Gunvor)
Lea, som är ny i referensgruppen, ansvarar som ”resurs” eller ”assistent” för ett
funktionshindrat barn. Hon talar alltid svenska med barnet. Hon tänker emellertid satsa på
sagoböckerna och kommer att redogöra för sina erfarenheter om gruppen möts igen.
Språkliga bedömningar
De pedagoger som systematiskt använder sagoböckerna på suryoyo ser framsteg i barnens
språkutveckling. Det är viktigare att fördjupa sig i en saga än att omfatta flera, för språkets
skull, diskuterar pedagogerna och hänvisar till Hannas sagoprojekt två gånger/vecka.
Metoden, som är mycket konkret med ett spännande moment där bollen används i olika
sagosituationer, har lett till att även de små barnen (1,5-2 år) har lärt sig abstrakta begrepp
som de behärskar i sagokontexten och kan överföra till förskolans vardagliga situationer.
Jag har kört en saga hela tiden istället för olika böcker. Barnen har helt klart gjort mycket,
mycket – framsteg. Det är viktigt att ta upp sakerna på mitt språk. De stora barnen kan när de
flyttar över till nästa (avdelning). (Hanna)
40