Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

9
SAMMANFATTANDE TOLKNING
”Ett barn ensamt med sin bok skapar sig
någonstans inne i själens hemliga rum
egna bilder som överträffar allt annat”
(Lindgren, 1991 s 27).
Läslusten och nyfikenheten är stor. De assyriska/syrianska barnen finner just nya bilder av
kända sagor genom att få höra sagorna på sitt modersmål. För projektledarna handlar det om
att nå ut med idén att naturligt i vardagen, på ett okomplicerat sätt använda barnens modersmål
för upplevelsen av skönlitteratur. Utmaningen är stor i förskolans och skolans redan
etablerade strukturer, där modersmålet ofta är eller betraktas som ett eget ämne och då ofta
särskiljs från det dagliga lärandet.
Detta avsnitt innehåller en sammanfattande tolkning av vad som framkommit i intervjuer och
enkäter avseende pedagogiska förhållningssätt till de tvåspråkiga sagorna under de tre år som
projektet ”Barnböcker på suryoyo” studerats. Analyserna med idéns framtida möjligheter
anknyts till forskning inom områdena pedagogik, språkvetenskap och etnologi.
Språket suryoyo synliggörs
Förskolans/skolans och familjens vuxna förefaller ha olika pedagogiska infallsvinklar avseende
bruket av de tvåspråkiga barnböckerna, där förskolan betonar barnens lärande medan
föräldrar fokuserar själva sagostundens gemenskap.
Språket suryoyo synliggörs genom att modersmålet naturligt och ändamålsenligt används i
sagostunder, vilket ger barnen mer än tillgång till själva sagorna. Det handlar om att barnets
språk och kultur möts med respekt i en sociokulturellt stödjande miljö. Resonemanget kan
kopplas till forskarna Thomas & Collier (1997) som i sina studier visar att tvåspråkiga barn
når bättre resultat när deras språk värdesätts och synliggörs i skolan. Intressant i sammanhanget
är att skolpolitiska åtgärder som vidtas avseende språkutveckling i stat och kommuner,
trots påbud om modersmålets möjligheter och betydelse för flera år sedan (jfr Skolverket,
2002) ännu inte med självklarhet omfattar minoritetsbarns modersmål.
Projektledarnas ambitioner att vidga de assyriska/syrianska barnens språkerfarenheter och
därmed berika deras modersmål och svenska språk, mottas positivt av pedagoger, föräldrar
och barnkulturarbetare (bibliotekspersonal, fritidsledare i kulturskolor). Språket suryoyo är ett
mångsidigt språk, som genom århundraden utvecklats i flera språkvarianter. Översättarna
arbetar därför språkligt i en ständig balansgång mellan den ursprungliga svenska sagans
gränser och vad som kan åstadkommas för att ändå behålla barnatmosfären i de suryoytalande
barnens språkvärld. I översättargruppen diskuteras problematiken kring olika språkstilar
ingående, för idémässigt ska ju den svenska och den ”syrianska” versionen vara lika. I detta
syfte är översättarna öppna med hur de själva influerats av exempelvis Midyatdialekt och
bydialekt i ”sin” suryoyo. Vidare beskriver de hur ”klassiska ord” används för att åstadkomma
rim samt hur språket behöver ”kryddas” för att levandegöras och väcka barnens
nyfikenhet. Barnen behöver ”en modern suryoyo”, formuleras en annan utsaga med tanke på
att barnens språk ska berikas. Men det är just dessa genomtänkta ställningstaganden, som
69