Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

inläsningen som diskuteras olika utifrån de svenska och tvåspråkiga pedagogernas erfarenheter.
Nedan skildras hur de intervjuade förskolepedagogerna resonerat med varandra:
Det är onyanserad läsning även på suryoyo. De läser för svenskt. Beror på vem som läser.
Den svenska versionen är onyanserad. (Gunvor)
För oss låter det naturligt – vi hörde inte många sagor när vi var barn. Det var förbjudet. Vi
har inget att jämföra med. Vi har ju inte läst på vårt eget språk. (Sofia)
Ja, vi vet mer om bedömning av läsning på svenska än på suryoyo. (Hanna)
Planering inför nästa möte
Referensgruppen planerar tillsammans att fortsätta och utveckla sagoläsningen och stimulera
barnens läslust. En av pedagogerna avser att under året arbeta mer med de funktionshindrade
barnens sagostunder. I forskningssyfte skickar jag med frågor som förskolläraren Anna ska
diskutera med barnen under mina observationer i barngruppen vid nästa besök 2005.
Pedagogerna enas om att de ska arbeta mer frekvent med barnböcker framöver, för barnens
språkutveckling och för att vi ska kunna diskutera och evaluera deras erfarenheter.
Tolkning
Skönlitteratur kan berika erfarenheter och stimulera tvåspråkig utveckling. Förskolepedagogerna
ser möjligheter i de tvåspråkiga sagorna, som kan beskrivas med tungt vägande formuleringar
som integration och positiva attityder till assyrisk/syriansk kultur. Att barnens språk
”bejakas” används som ett starkt pedagogiskt argument och den nyfikenhet som väcks hos
icke-assyriska/syrianska barn förstärker betydelsen. Det ”syrianska språket” suryoyo behöver
statushöjas dvs. ”lyftas i värde” som en pedagog uttrycker sig. Alla barns tidiga förståelse för
olika kulturer är ett viktigt inslag i förskolans lärande, vilket också fött idéer hos pedagogerna
om att även kunna översätta syrianska sagor till svenska.
I resonemanget om förskollärares och lärares förhållningssätt till barnens modersmål och, i
denna studie, om att överföra svenska sagor till modersmålet avgör således de vuxna barnens
möjligheter. Tanken ges stöd av forskare, som hävdar att omgivningens inställning till
barnens modersmål och andraspråk påverkar den tvåspråkiga och bikulturella utvecklingen
och detta i sin tur inverkar på möjlighet till lärande. Cummins (1983,1994,1996) förklarar att
om lärarna inte tar hänsyn till elevers språk, kultur och erfarenheter så missgynnas barnen
redan från början. Argumentation för en tvåspråkig möjlighet att lära är enligt Lindberg
(2002) också att tvåspråkiga barn blir mer flexibla i sitt tänkande då de lätt kan växla mellan
olika språk och se flera alternativa lösningar på problem. Det handlar således om de vuxnas
(pedagogers och föräldrars) inställning till tvåspråkighet och synen på levnadssätt i olika
kulturer. I det avseendet uppmärksammar Certrez (2002, s 39) oss på vår benägenhet att
fördöma minoriteter medan ”själva världsbilden hos majoritetsbefolkningen med värderingar
och beteenden” ofta undgår kritik.
Intressant är att se på läsintresse och språkutveckling, samt att lära barnen att se sina olika
språk i relation till varandra och sammanhanget, genom kontrastivt småprat i barngrupperna. I
referensgruppens sagostunder uppmärksammas ”svenska” sätt att ”leva och prata” i ljuset av
en diskussion på och om det egna språket. Barn behöver tidigt lära hur språken kan användas i
deras olika dagliga situationer (jfr Börestam & Huss, 2000). Språk och ord har såväl en
kognitiv sida med tonvikt på innebörden för individen, som en sociokulturell sida som betonar
språkets begriplighet för andra. I en sociokulturellt stödjande miljö, (Carlgren, 1999, Säljö,
35