Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

att utveckla Lek och Lärs översatta arbetsmaterial, och kan på så vis använda sina erfarenheter
i nuvarande projekt.
Suryoyo i medialjus
Den assyriska/syrianska gruppen i Södertälje är, som ovan nämnts, ett markant inslag i staden
Södertälje och i vissa stadsdelar helt dominerande. Genom åren har Länstidningen bevakat
språkliga och kulturella debatter kring assyrier/syrianer, vilka handlat om förskolors/skolors
pedagogik, Storstadssatsningens språkutvecklande insatser såväl som kyrkans betydelse för
familjerna. Vid ett flertal tillfällen under åren har översättningar i tal och skrift diskuterats
livligt i olika tidningsartiklar, varav några exempel följer nedan (övriga publikationer se
Bilaga 1):
Vid ”premiären” för de första sex barnböckerna i projektet ”Barnböcker på suryoyo” var
media på plats och intervjuade. Läsaren informerades om fördelarna med inspelade översättningar
av svenska barnsagor. Talad eller skriftlig översättning behöver helt enkelt inte diskuteras
avseende förskolebarn som ännu inte läser själva. Budskapet att barn som stimuleras på
sitt modersmål även utvecklar sitt andraspråk, framgår tydligt i Länstidningen. Ett sådant resonemang
är betydelsefullt för att föräldrar ofta tänker det motsatta, nämligen att suryoyo i
förskola och skola skulle ”hindra” utvecklingen av det svenska språket. Barnens glädje över
att bekräftas på sitt eget språk beskrivs målande (Giertta, 2002). Övriga artiklar som bevakar
just projektet ”Barnböcker på suryoyo” betonar att ”barnböcker blir talböcker”, ett fenomen
som sägs gynna både barn och vuxna, eftersom få vuxna assyrier/syrianer i Sverige kan läsa
och skriva på suryoyo (då hänvisas till det gamla klassiska arameiska alfabetet) (Sundman,
2002)
Mer debatterande har DN i en krönika framfört hinder för mångkulturella barnböcker i
allmänhet. ”När böcker äntligen produceras med ett mångkulturellt perspektiv då säljer de
ofta inte” (Olsson, 2004). De familjer som bäst behöver böckerna, köper dem inte, vilket
krönikören hänvisar till den ”stereotypisering” som framstår särskilt i barnboksillustratörers
bilder. Här intervjuas Kulturrådets Tua Stenström, som givit det aktuella Barnboksprojektet
stöd. Hon nyanserar förklaringen till att skriftlig information inte alltid når fram till människor
från kulturer med stark muntlig berättartradition. I sammanhanget är det viktigt att än en gång
påpeka den ytterligt komplicerade situationen att talspråket suryoyo inte direkt motsvaras av
ett skriftspråk.
Sammanfattningsvis bör betonas att mediabevakning är betydelsefull för att en sådan
nytänkande idé, som att översätta sagor och lägga in cd-skivor i svenska barnböcker, ska
kunna spridas. Hela idén behöver officiellt bekräftas för att vinna förtroende, och av studerade
tidningsartiklar framgår lättillgängligheten för både flerspråkiga och endast svenskspråkiga
pedagoger som kan bruka materialet genom att ”trycka på en knapp” så att barnen får sitt
modersmål.
I nästföljande kapitel berikas historiken med översättarnas resonemang om olika influenser
som påverkar hur språket suryoyo översatts.
24