Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

och barnkulturarbetarna är att förförståelsen av den svenska sagans händelseförlopp är det
primära syftet med en tvåspråkig saga. De vuxna i dessa yrkeskategorier låter ofta barnen
lyssna på sagan i grupper om 8-12 barn.
Det pedagogiska verktyget för språkinlärning, som den tvåspråkiga litteraturen utgör, är
ytterligare ett perspektiv i förskolepedagogernas målsättning. De avser att stärka modersmålet
och andraspråket (svenskan). En kommentar av betydelse är att modersmålet stärker
inlärningen av andraspråket Men referensgruppens pedagoger betonar också att assyriska/
syrianska barn som är ”starkare i svenskan” får stöd att utveckla sitt modersmål genom barnböckerna.
Förutsättningarna skiljer sig åt, som tidigare nämnts, pga. personalens språkförutsättningar.
Medan F-klasserna och exempelvis biblioteken, med färre flerspråkiga läsande personer än
förskolan, först läser sagan på svenska och sedan lyssnar på suryoyo, föredrar förskolans
pedagoger att den flerspråkiga personalen sköter sagostunden med fokus på suryoyo. De
senare inleder på suryoyo och avslutar med svenska. Förskolans tillgång till både en- och
flerspråkiga pedagoger ger rika möjligheter till kontrastiva samtal, gestaltning och lek kring
sagorna.
Att läsa högt är också att tolka
Betydelsen av en inlevelsefull inläsning av sagorna påvisas i enkäter och intervjuer och den
aspekten har ännu större betydelse då läsarens mimik inte syns. Kritik mot för oengagerade
eller mekaniska inläsningar framkommer, särskilt avseende flera suryoyoversioner.
Resonemanget kan kopplas till att högläsning inte enbart innebär att läsa högt, enligt Thorsons
(1995, s 267) analyser av bokläsning i studier av interaktionen mellan lärare och elever. Vid
läsarens högläsning tolkas samtidigt texten och påverkar således lyssnarens ”upplevelse”.
Resonemanget hjälper oss att förstå betydelsen av hur en saga inläses och därför bör kommentarer
särskilt om suryoyoversionen av flera sagor beaktas av projektledarna. Sagorna kan
vara för ”snabbt inlästa” eller ”sakna inlevelse” att döma av kommentarer från de pedagoger
och föräldrar som behärskar både suryoyo och svenska. Samtidigt jämförs med den svenska
inläsningen som oftare bedöms vara läst med inlevelse. Vidare kommenteras den dissonans
som kan uppstå då exempelvis den svenska versionen läses av en man och den ”syrianska” av
en kvinna.
Dessa tankar avspeglas också i handling, då pedagoger föredrar att avleda sådana jämförelser
genom att läsa den svenska sagans text högt, trots att den också finns inspelad eller då sagan
ibland berättas på suryoyo av pedagoger som tycker att inspelningen är för oengagerad. Vissa
assyriska/syrianska föräldrar föredrar att själva läsa på svenska, trots att den perfekta svenska
”språkmodellen” (Viberg, 1991) finns inspelad och kan användas som språkförebild. (Med
språkmodell avses här, att på ett varierat sätt möta det svenska språket inläst av en person med
svenska som modersmål.) Förklaringen i det senare fallet kan vara att föräldrar vill ta vara på
alla tillfällen att läsa själva, för att barnen ska få maximal inlevelse och då står endast svensk
text till buds.
Biblioteket förstärker tvåspråkig läslust
Litteratur i olika former bör vara en återkommande ingrediens i alla barns vardag. Om läsning
och högläsning är lustfylld, skapas läsbehov och berikat ordförråd hos barnen. Denna
undersökning påvisar ökad läslust som ett resultat av att sagorna är lättillgängliga. Begreppet
lättillgängliga sagor avser här lättåtkomliga både kognitivt, genom tvåspråkigheten och fysiskt
74