Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

skulle skriva för vuxna, resonerar översättaren, kunde man ha fotnoter med förklaringar. När
det gäller barn måste man ligga så nära den syrianska kulturen som möjligt så att barnen
förstår och upplever sagans innehåll. Han betonar vikten av att skapa en ”barnatmosfär” men
också det betydelsefulla i att ”modernisera” språket, vilket illustreras enligt följandet utsaga:
Jag ligger så nära den syrianska kulturen som möjligt, så att barnen ska förstå bra – jag vill
skapa barnatmosfär och meddela leken till andra barn. Min saga har flera möjligheter. Jag
har skrivit till barn. Det behöver bearbetas för att moderniseras.
Ett bra sätt att se om översättningen är begriplig är att låta sina egna barn lyssna på och
kommentera sagan:
Provar på mina egna barn. Pappa det är fel, säger de. Ordet passar inte.
Vännerna
Midyatdialekten är översättarens ursprungsdialekt, och i den undviks klassiska ord. I sagan
Vännerna finns även turkiska och kurdiska ord som översättaren använder, men ibland söker
hon synonymer. Hon ligger nära ”Ronnadialekten” (den speciella dialekt som utvecklats i
Södertäljestadsdelen Ronna). Hon är medveten om både positiv och negativ kritik av sin
översättning, som ibland rör sig om att turkiska ord används eller att svenska ordvändningar
läggs in i språket. När sagan var översatt provades den på broderns barn, för att se om de
kunde koncentrera sig.
Översättaren försöker ligga så nära den svenska texten som möjligt. Det är en svår balansgång
mellan innehåll och form för att få en berättelse levande på det egna språket utan att glida från
ursprungstexten. Ibland känns översättningen pga. kompromisser lite för diskret. Hon skulle
gärna vilja ”krydda” texten mer.
Det finns två sätt att översätta. Antingen koncentrerar man sig på innehållet eller formen. Jag
väljer en medelväg. Ibland känns det som en diskret översättning. Skulle vilja krydda mer i
språket.
Grodan hittar en vän
I ett försök att undvika de klassiska och för barnen svårbegripliga orden i sagan Grodan hittar
en vän, har översättaren arbetat med språket. Influerad av sin ”bydialekt” eller ”landskapsdialekt”
ges orden i språket flera olika ursprung, från romerska riket och från många olika
folkgrupper. Det är mycket diskussion kring de klassiska orden, som betraktas som
”statusord” av andra. Men som översättare har man inte alltid valmöjligheter, menar översättaren,
som ändå måste använda klassiska ord för att hålla sig inom ramen för berättelsen.
Jag försöker undvika klassiska ord, men ibland tvingas jag använda orden för att inte hamna
på sidan eller i utkanten. Jag kan inte alltid ha valmöjligheter.
I den första boken Grodan hittar en vän har översättaren försökt ligga så nära den ursprungliga
svenska texten som möjligt. Då upptäckte han att sagan inte blev ”flytande”. Ibland behövs
lite extra krydda om sådan inte finns på originalspråket, för att behålla barnens uppmärksamhet,
resonerar han. Att pröva sin översättning på barn, egna och andras, finner författaren
betydelsefullt. Barnen behöver inte kunna alla ord i förväg.
Jag lägger på kryddan. Böjer orden speciellt, har konkreta exempel och väljer prepositioner.
Jag skapar liv i texten. Nästa bok blir bättre!
28