Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

5
REFERENSGRUPPEN HÖSTEN 2004
Referensgruppen, dvs. de fyra utvalda förskolepedagogerna från samma förskola, följs under
två års tid med en gruppintervju år 2004 och en uppföljande intervju år 2005 (se kap. 1).
Samma förskolepedagoger följs vid flera tillfällen, men barngrupperna har bytts ut pga. att
förskolebarnen successivt flyttas till nya åldersgrupper. Som forskare finner jag det betydelsefullt
att träffa samma pedagoger vid flera tillfällen, vilket betonas i metodavsnittet, och väljer
därmed bort möjligheten att träffa samma barn med nya pedagoger. I den flera timmar långa
gruppintervjun tillfrågas pedagogerna i öppna frågor, där de ombeds att berätta snarare än att
besvara frågor om tillvägagångssätt vid sagoläsning, bokval, idén som pedagogiskt verktyg
samt barns och föräldrars reaktioner. Nedan redovisas den första gruppintervjun, år 2004.
Pedagogernas namn är fingerade och barngruppens åldersintervall anges inom parentes.
Sagoläsning – tillvägagångssätt
Pedagogerna ombeds att berätta om hur de använder boken och cd:n med de inspelade
sagorna. Samtliga förskolepedagoger har först lånat sagorna Petter och hans fyra getter och
Knacka på. Sofia (4-5åringar) och Hanna (1-2åringar) arbetar med barnen både enskilt och i
grupp. De planerade sagostunderna sker i grupp varje dag under vissa perioder, medan de
enskilda tillfällena ges då exempelvis bara ett barn är kvar en eftermiddag eller om ett barn
särskilt behövt lugn och ro under dagen. Pedagogernas försök att organisera språkanvändningen
har resulterat i en sagoläsningsdag för språket suryoyo och en för arabiska. Vid
suryoyotillfällena används barnböcker på suryoyo.
Förra terminen hade vi en dag för suryoyo och en dag för arabiska. (Hanna, 1-2åringar)
För och nackdelar med lånat eller köpt material diskuteras i gruppen. Egentligen var det ingen
skillnad att ha lånade böcker under den tid då förskolan fick ha ”långlån”, förklarar flera. Nu
äger förskolan sina köpta böcker, vilket innebär att de tvåspråkiga böckerna är lättillgängliga
för barnen, pedagogerna och föräldrarna. Situationen erbjuder inte lika stort utbud pga. att
ekonomin begränsat bokinköpen. Dessutom hade förskolan tidigare tillgång till fler exemplar
av samma bok när de lånades genom biblioteket.
Förut lånade vi böckerna, då var det mer intensivt. Vi fick även ha långlån. Nu har vi köpt.
(Sofia, 4-5åringar)
Anna, förskolläraren, använde böckerna sporadiskt i början. Hon ville ”testa” om femåringarna
tyckte om hela konceptet dvs. sagan på suryoyo och svenska. Hon såg det värdefulla i att
språket suryoyo bidrog till förståelsen av sagans innehåll som sedan skulle gestaltas. Men det
översatta språket är inte alltid lätt för den tvåspråkiga pedagogiska personalen, beroende på
ursprungsland med olika språkliga influenser. Vid nedanstående citat anges barnbokens titel.
Vi läste och spelade teater. Då är det meningsfullt att ha hört sagan och förstått. (Anna) (Petter och
hans fyra getter)
Det är ett svårare språk på suryoyo, det klassiska. De ord vi inte förstod frågade jag författaren
(översättaren). Var just för rimmets skull det blev så. Men ögonen lyste på barnen (Hanna) (flera
böcker)
31