Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

I förskolan möter pedagogerna i Södertälje numera barn vars far- eller morföräldrar invandrat
till Sverige. I flera generationer har barn som sällan eller aldrig haft kontakt med familjens
ursprungsland levt i Södertälje och strävat efter att integreras. Alla tecken på att det övriga
samhället släpper in assyrier/syrianer och att bli delaktiga integrerade t o m inkluderade är
betydelsefulla. Det är exempelvis svårt för utomstående att förstå de för assyrier/syrianer
betydelsefulla tecken på integration, som enligt Eliaso (2005), kan vara att fotbollslaget
Assyriska var med i ”Allsvenskan” eller att landets tidigare skolminister har
assyriskt/syrianskt ursprung.
Språket suryoyo och den status det har i det omgivande samhället påverkar barnen i och
utanför förskolan/skolan. Den bikulturella identitetsutvecklingen och möjlighet till lärande
influeras av omgivningens inställning till barnens modersmål och andraspråk (svenskan), ett
faktum som behöver tydliggöras för skolledare och politiker. Cetrez (2002, s 39) framhåller
att ”själva världsbilden hos majoritetsbefolkningen, med värderingar och beteenden ofta undgår
kritik”, när vi talar om den faktiska möjligheten att bli ”dubbelt kulturkompetenta”.
Thomas & Collier (1997) understryker att tvåspråkiga barn som möts med respekt i skolan
avseende sitt språk och sin kultur når bäst resultat i skolarbetet. Det är betydelsefullt för
barnens utveckling att de känner sig stolta över sin kulturella bakgrund (Cummins, 1983;
1994).
Hur synliggörs språket suryoyo och hur underlättas interaktionen inom skolan och i
samhället? Kommunikationen inom samhället kompliceras av att myndigheter och
assyrier/syrianer använder olika benämningar på assyrier/syrianers språk. Sedan femton år
tillbaka har jag forskat kring assyriska/syrianska barns lärandesituation. I min strävan att som
forskare vara korrekt avseende terminologin har jag, med ändrade direktiv från
myndigheterna trots att folkgruppen håller fast vid sina benämningar, tvingats byta
språkbenämning vid flera tillfällen. Vid de första mötena med assyrier/syrianer på åttiotalet,
blev jag anvisad att officiellt benämna språket turabdinska. På 2000-talet är direktiven
annorlunda. Utifrån Martlings (1990) historiska beskrivning av den syriska folkgruppen och
den syriska kyrkans ursprung samt enligt Skolverkets skrivelse (2000.02.09) kan de berörda
barnen och deras familjer i denna undersökning officiellt benämna sitt språk nyvästsyriska.
I samtal med assyriska/syrianska pedagoger, föräldrar, barn och översättare framgår att de
föredrar att nyvästsyriska i dagligt tal benämns syryoyo. Benämningen suryoyo står, enligt
Karlsson (1991 s 44), för en dialekt som är en ”vulgariserad form av den klassiska
arameiskan”. Denna dialekt har pga assyriska/syrianska invandrares ursprung stark
uppblandning av turkiska, kurdiska och arabiska. Av ovanstående skäl, samt att det projekt
som studeras och redovisas i denna forskningsrapport faktiskt har titeln ”Barnböcker på
suryoyo” har jag valt att fortsättningsvis använda beteckningen suryoyo.
Språket suryoyo i nutidshistoriskt förskole/skolperspektiv
Förskolan och skolan har vissa svårigheter att ge barnen den modersmålsundervisning som
bygger på barnets eget språk. Språkligt sett har talspråket assyrier/syrianer emellan ingen
direkt motsvarighet i ett skriftspråk. Det skriftspråk som finns knutet till assyrier/syrianer är
den syriska-ortodoxa kyrkans över hela världen gemensamma språk. Inställningen i Sverige är
att talspråket ska skrivas med det alfabet som bibeln är skriven på, dvs. klassisk arameiska,
förklarar Andersson (1983).
Läs- och skrivinlärningen i svensk skola bygger starkt på det för de flesta naturliga sambandet
mellan tal och skrift. För assyriska/syrianska barn uppstår en konfliktsituation då deras eget
22