Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

men kyrkan har svårare att acceptera talspråket. Det finns inga argument för att talspråket inte
duger, resonerar hon. Men idag inser även ”kritikerna” betydelsen av att bevara ”vårt språk”.
Vem tar annars över i framtiden?
Översättaren till sagan Knacka på har tidigare arbetat som lärare, men han har erfarenhet av
att skapa ”modern litteratur för barn” genom att skriva små också romaner. Syftet är att de
assyriska/syrianska barnen ska få det lika ”idémässigt” som andra barn. Översättaren har
också arbetat med en tidskrift på talspråket. Problemet är de svenska myndigheternas
ofullständiga bild av mångfalden i språket, anser han. Ortografin är viktig för att man ska
kunna bevara språket. Intressant så som situationen utvecklats i den assyriska/syrianska
gruppen är att man inte känner till skillnaden mellan barnspråk och vuxenspråk. Barnspråket
(hur vuxna talar till barn samt hur barn talar sinsemellan) har funnits, men har försvunnit i
gruppen som lever här i Sverige, förklarar han. Översättaren, som själv talar Midyatdialekt,
undviker klassiskt syriska inslag.
En annan översättare är skribent och översättare. Han diskuterar också språkets utveckling.
Det klassiska, kyrkans språk är det färre och färre som förstår i de nya generationerna. Klyftan
mellan talspråket och det klassiska språket växer. Nu vill man göra kyrkans språk begripligt
genom talspråk. Kyrkan vill till och med översätta böcker om det syrianska folket till svenska,
förklarar han. Den generation som bodde i Syrien och deras familjer vill nu ”studera, förstå
och ifrågasätta”, förklarar han. När författaren översätter Grodan hittar en vän till modern
suryoyo gör han översättningar från det klassiska till det moderna ”i huvudet” först.
Svårigheten med målgruppen är att barnen talar olika språk.
En översättare (som inte intervjuats) talar, enligt Tezel (2004), en blandad dialekt med
influenser från Syrienarabiska. Översättaren brukar, enligt projektledarna och informationsdokument
(Statens Kulturråd, 2003), leda sagostunder för assyriska/syrianska barn på
stadsbiblioteket, för att bekräfta barnens eget språk suryoyo. Med särskild förtjusning i
Alfonsböckerna har hon valt God natt Alfons Åberg för översättning.
En av projektledarna för ”Barnböcker på suryoyo” har översatt två böcker: Petter och hans
fyra getter och Ellens boll. Översättarens erfarenheter av att arbeta i förskola påverkar hennes
ordval. Huvudsaken är att så många av barnen som möjligt förstår översättningarna, resonerar
hon. När hon inte finner ord i talspråket suryoyo föredrar hon klassiska ord före turkiska och
arabiska lånord i sina översättningar. För att finna rim har hon tillika använt sig av ”licentia
poetica”, enligt Tezel (2004), vilket innebär att hon på vissa ställen gjort en relativt ”fri
översättning”.
Förändra attityder till suryoyo
I en flera timmar lång gruppintervju med översättarna kan deras viktigaste syften med översättningarna
sammanfattas i att förändra attityder och bevara modersmålet samt bibehålla
mångfalden i språket. För att kunna konkretisera, redovisas bok för bok översättarens tankar
och upplevelser kring de första böckerna som de översatt.
Knacka på
Översättaren är stolt över det språk han talar och vill anpassa sig till barnens nivå i boken
Knacka på, exempelvis genom att använda ”midyatdialekten” (från Midyat i Turkiet). Men
författaren vill inte sätta gränser och prövar därför även ”bydialekten” (från sin egen by). Man
måste vara öppen för all kritik, menar han, och undvika resonemang om status när det gäller
språket. För barnen kan språket vara roligt medan föräldrarna ser ”frågtecken”. Om man
27