Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

6
ANDRA MÖTET MED REFERENSGRUPPEN 2005
Förutsättningarna för det andra mötet med förskolans referensgrupp år 2005 var att deltagande
förskolepedagoger skulle ha arbetat med och utvecklat barnboksläsandet på suryoyo. Samma
personer, samt ytterligare en suryoyotalande pedagog deltog. De tidigare fyra hade arbetat
med barnböckerna, medan den pedagog som först vid detta möte deltog ännu inte prövat,
vilket föranledde färre kommentarer från hennes sida.
Samma intervjufrågor som tidigare, dvs. avseende pedagogiska aspekter, språkliga bedömningar,
arbetsmetod samt barn och föräldrareaktioner besvarades även vid det andra mötet
med referensgruppen. Det viktigaste och därmed inledande temat för gruppsamtalet handlade
om huruvida eller på vilket sätt pedagogernas sätt att arbeta med barnböckerna på suryoyo
förändrats och utvecklats under det år sedan vi sist diskuterade deras tillvägagångssätt vid
sagostunden.
I anslutning till det andra mötet genomfördes också observationer av barngrupper, en grupp
med 2-3åringar och en med 4-5åringar, som lyssnade till översatta sagor på suryoyo och
efterföljande högläsning på svenska. Sagornas titlar är Ellens boll för de yngre barnen och
God natt Alfons Åberg för de äldre. I förväg hade mina frågor till barnen förberetts för att
pedagogerna skulle kunna ställa dessa på suryoyo. Sammanlagt ingår fyra barngrupper i
materialet: två grupper observerades av mig medan ytterligare två grupper fick besvara
frågorna med sina pedagoger.
Sagoläsning – utvecklande möjligheter
Inledningsvis fick var och en av pedagogerna, ”runt bordet” berätta hur de använt
barnböckerna det senaste året dvs. sedan det första mötet 2004. Hanna driver ett ”projekt” för
1,5-2åringar där barnböcker på suryoyo läses två gånger per vecka, vilket är inlagt i det
planerade veckoschemat. Hanna anser att berättande är mycket betydelsefullt för barn. Hon
läser för både suryoyotalande och arabisktalande barn. De första använder, barnböckerna på
cd, medan de arabisktalande får sagan översatt av Hanna. Barnen lyssnar intensivt på sagan,
berättar Hanna. De vill alltid höra Ellens boll och barnen får, nu som förr, öppna ett paket som
innehåller en röd boll. De har lärt sagan utantill. När sagan är slut får barnen numera också
berätta och dramatisera sagan på sitt språk. Alla barn får i tur och ordning ta boken och
använda bilderna samt gestalta sagan eller sekvenser ur handlingen. Efter detta lyssnar de på
den svenska versionen. Denna följs av samtal, berättelser och spontant gestaltande på svenska.
Sofia har utvecklat sina sagostunder till att regelbundet ha sagoläsning på suryoyo i en grupp
om sju 4-5åringar tre gånger/månad. Barnen visar stort intresse för sagorna som alltid
avlyssnas på suryoyo först. Därefter följer en pratstund med många frågor från barnens sida.
Vissa ord behöver förklaras noggrant exempelvis ”när de spiller på lakanet”, menar Sofia.
Ibland vill barnen fortsätta att lyssna själva och då får de sitta parvis och bläddra själva följt
av en pratstund med pedagogen. Därefter får barnen höra sagan som Sofia läser på svenska.
Anna ser det som en fördel att ha assyriska/syrianska lärare som kan förklara på sitt eget
språk. Men tillgången till sagobandens inspelade två språkliga versioner kan betraktas ur olika
39