Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

4
MÅNGSIDIGA ÖVERSÄTTNINGAR
Olika personer talar suryoyo på olika sätt. Språket är, som nämnts i föregående avsnitt,
influerat av flera andra språk och har därför lånord på arabiska, turkiska eller kurdiska.
Utvecklingsprocessen kring översättningarna av svenska barnböcker till språket suryoyo
behöver diskuteras utifrån flera perspektiv: barnspråk och ett klassiskt vuxenspråk, anser
projektledarna och sagornas översättare.
Nedan följer översättarnas tankar och resonemang kring språket och betydelsen av
översättning, refererade och tolkade utifrån intervjuer med översättarna och dokumenterat
material.
Suryoyo är ett ”mångfaldigt” språk
”Suryoyo är ett mångfaldigt språk”, summerar projektledarna och översättarna resonemanget
kring översättningarna av barnböckerna från svenska till suryoyo. Detta avspeglas i att
processen följs av en livlig och mångfasetterad diskussion bland assyrier/syrianer. I
förlängningen av debatten om muntlig översättning möter projektledarna både krav på och en
viss misstro över huruvida översättningarna ska skrivas ned. Vilket alfabet som i så fall skulle
användas har länge diskuterats i folkgruppen. Följande citat, nedtecknat av en av
projektledarna, belyser och besvarar frågan i ljuset av att förskolebarn ännu inte kan läsa en
text:
Många frågar oss vilket alfabet vi tänker använda oss av. Vi har hela tiden tänkt att vi inte
ska skriva översättningarna på något alfabet alls av två skäl (författarens kursivering) För det
första görs översättningarna för förskolebarn som ännu inte kan läsa en text. Barnen behöver
inte själva texten på suryoyo. Den svenska originaltexten kan läsas av både svensktalande
och suryoyotalande pedagoger och föräldrar. De flesta suryoyotalande har lättare att läsa en
svensk text än en text på suryoyo, oavsett vilket alfabet man använder. För det andra finns en
långvarig diskussion i folkgruppen om vilket alfabet som ska användas. En del förordar den
klassiska arameiskan och andra talar för olika varianter av det alfabet vi använder till
svenska språket (som enligt NE är en variant av det latinska alfabetet). Det första skälet ser
frågan ur barnets perspektiv, förenklar produktionerna och är ett funktionellt skäl. Det andra
skälet innebär att vi undviker att ta ställning i en fråga som folkgruppen själv brottas med
och stöter oss därmed inte i onödan med någon (Norlin, 2003, s 2).
När beslutet att endast översätta muntligt tagits fortsätter diskussionen. Synen på att översätta
är olika hos olika översättare. Det handlar om deras egna erfarenheter av olika språkvarianter
samt om hur de förhåller sig till barnens språk. Men det handlar också om översättarnas avtal
som sätter gränser, exempelvis får de inte lägga till ord i berättelserna. Enligt en presentation
av översättarna (Statens Kulturråd, 2003, s 2) är deras motiveringar för sitt val av språkstil väl
genomtänkta ur deras olika barnperspektiv, vilka för en utomstående person ibland kan ses
som direkta motsatser, där klassiskt språk ställs mot turkiska eller arabiska lånord och barns
vardagsspråk kontrasteras mot klassiska uttryckssätt:
Eftersom jag använder många klassiska ord i mitt vardagsspråk så använder jag hellre ett
klassiskt ord än ett turkiskt eller arabiskt lånord i min översättning.
25