Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

De översätts istället av henne. De suryoyotalande barnen får återberätta och dramatisera sagan
på sitt modersmål. Därefter avlyssnas den svenska versionen och barnen får återigen berätta
och dramatisera på svenska. Även Sofia som också är flerspråkig har schemalagd tvåspråkig
sagoläsning tre gånger per månad för de äldre barnen. Hon ger barnen mycket tid att lyssna,
diskutera, gestalta och lyssna igen på sitt modersmål innan den svenskspråkiga versionen
läses.
Anna (endast svenskspråkig), som använde sagoböckerna sporadiskt vid det första
intervjutillfället, ser nu boken med cd-skivans fördelar som språkliga förebilder både i den
”syrianska” och den svenska versionen. Hon arbetar därför regelbundet tillsammans med en
suryoyotalande pedagog för maximal språkstimulering i en grupp på tio 4-5åringar. Anna ser
de språkliga mångfaldsaspekterna tydligt och använder sagan språkpedagogiskt för att
diskutera hur suryoyospråket influerats av andra språk. Hennes arbetssätt påverkar också Lea,
den nya pedagogen i referensgruppen, att satsa tvåspråkigt.
Gunvor (endast svensktalande) använder småbarnssagan Ellens boll för de begåvningsmässigt
funktionshindrade barnen. Nu är hon mer erfaren och hon kan se hur barnen ler och visar
glädje när de hör sitt modersmål . Utifrån dessa barnreaktioner har hon utvecklat sagokonceptet
till att omfatta en sångstund med ”syrianska sånger” med en flerspråkig pedagog.
Vid det andra mötet med referensgruppen noteras att pedagogernas analyser är djupare. De
har studerat barnen läslust och språkutveckling. Den mer systematiska användningen av
barnböckerna uppges nu visa sig i barnens språkutveckling. De ser betydelsen i att under en
längre tid fördjupa sig i en saga istället för att omfatta flera. De små barnens sagoprat och lek
med Ellens boll har lett till att de tvåspråkigt behärskar sagans handling och flera abstrakta
begrepp exempelvis ”högre upp” och ”längre ner” som de kan anknyta till situationer i
förskolans vardag och sedan föra med sig vid ”uppflytt” till nästa avdelning.
Språkutvecklingen för de äldre barnen handlar också om att förstå skillnader mellan suryoyo
och svenska, men också mångfald inom språket suryoyo med de olika influenser som påverkat
språket. Det gör också att barnen kan förstå varandra och andra barns föräldrar som talar
”olika” suryoyo. Inspelningarna ger stöd i utvecklingen av svenskan, men pedagogerna
betonar att de också stöder suryoyoutvecklingen för barn som har svenska som ett starkare
språk. Barnen får alltså stöd i sina båda språk.
Pedagogerna diskuterar också den intressanta kodväxlingen som det tvåspråkiga sagoläsandet
medför, vilket enligt dem återigen visar att språken har stöd av varandra. Det intressanta är
här hur språk används i olika situationer och de hänvisar nu till hur både förvånade och desorienterade
t.o.m. generade barnen initialt kände sig när deras modersmål infördes i sagoläsningen
och i deras begreppsvärld hamnade på ”fel plats” i förskolan. Fördelar med kodväxlingen
i olika situationer ges stöd av forskare. Parszyk (1999, 2002) konstaterar hur viktigt
det är att barn får kodväxla genom att experimentera med sina språk, vilket ur begreppsutvecklingens
synvinkel är mycket praktiskt och logiskt. Rätt begrepp sätts i ”rätt” kulturella
sammanhang utifrån barnets erfarenhet med följden att språken blandas. Barns kunskaper om
språken handlar således om i vilken kultur de upplevt orden och begreppen eller huruvida
deras ordförråd på det ena språket räcker. Exempelvis valde de assyriska/ syrianska barnen i
min undersökning att ramsräkna på svenska i ett samtal på suryoyo, trots att de kunde räkna
på modersmålet, för att det endast ”räknades” som ett naturligt inslag i den svenska förskolans
värld.
44