Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

mediedebatten har. I denna treåriga studie kan uttolkas att debatten, särskilt i Södertälje,
faktiskt bidrar positivt och språkbevarande genom att synliggöra språkets variationer och
bekräfta de barn och familjer som talar suryoyo. Intressant är referensgruppens kommentar att
föräldrar först nu inser att även de assyrier/syrianer som är födda i Sverige har ett ansvar för
språket.
Översättningarna och därmed det tvåspråkiga utbudet av sagor, handlar om att göra det för
förskolekulturen i allmänhet betraktat som ”annorlunda” normalt i landets förskolors sagostunder.
Tilläggas bör att många Södertäljeförskolor är språket suryoyo ”det normala” samtalsspråket
barnen emellan. Genom att de svenska sagorna blir språkligt och känslomässigt
mer tillgängliga dvs. att barn oavsett språklig bakgrund har lika tillgång till förskolans sagor,
utsuddas snarare än markeras dikotomierna svenskar – invandrare i förskolan, liksom begreppen
normalitet – annorlundahet. Tidigt i skolåren kan sålunda de tvåspråkiga sagoböckerna
bidra till att motverka ”den negativa diskurs som sätter begreppet invandrare i
opposition till begreppet svenskar”. Formuleringen är hämtad ur Leons (2002, s 15) tankar om
att diversifiera normalitet i den svenska förskolan/skolan. Resonemanget vill jag ytterligare
tydliggöra genom att referera till Bunar & Axelsson, 2006, s 17) om ”det goda som byn kan
medföra för skolan”, där som i detta fall språket suryoyo kan erkännas som det positiva och
berikande, istället för att förskolans/skolans åtgärder för integration utgår från brister.
Ur specialpedagogiska perspektiv betonas att förskolor och skolor behöver anpassa sig till den
variation som finns i barngruppen, och av den anledningen kritiseras en ofta förekommande
strävan att göra barn och barns lärande så lika genomsnittet som möjligt (jfr Fischbein &
Österberg, 2003)
Teman med och utan etniska gränser
Vi håller oss kvar vid resonemanget om att ”normalisera” tvåkulturalitet och att barn naturligt
behöver inleda sin tankebana på modersmålet. Nästa steg, associerat till barnboksprojektet,
blir då att tolerans för andra människors livsvillkor och tänkesätt är möjliga vägar via
skönlitteratur under barnens olika åldrar. Horisonter vidgas, fantasin uppövas och
inlevelseförmågan ökar genom textläsning, förklarar forskare. Sagans teman känner inga
etniska eller nationella gränser, för berättelserna handlar ju om hur det är att leva, och sådana
erfarenheter delar vi alla (Bråbäck & Sjöqvist, 2000, Molloy, 2002).
Pedagogiskt förhållningssätt i tvärkulturellt fokus
Prioriteringar och sammanflätningar av olika motiv ger en komplex bild av de tvåspråkiga
litteraturaktiviteterna i förskola och skola. Kulturella aspekter dvs. kulturarvet och förmedling
av värden, traditioner, historia och språk, liksom sagans möjlighet att överskrida traditionella
uppfattningar om vad som anses tillåtet för pojkar och flickor, framhålls av Kåreland & Lind-
Munther (2005). I de assyriska/syrianska barnens fall gäller exempelvis ibland olika regler för
barn och vuxna av olika kön i barnens båda vardagsmiljöer hemmet och skolan, varför sådana
tankeövningar stimulerar fantasi och förståelse.
Lika betydelsefullt som att finna teman utan etniska gränser är således det tvärkulturella fokus
som skapar förståelse för olika kulturella tolkningar av tillvaron. Obondo (2006) menar att vi
istället för att fokusera på diskontinuiteten mellan den litteracitet som barnet möter i förskolan
och den de möter utanför, bör försöka förstå hur dessa olika former kompletterar och
överlappar varandra och därmed hjälper oss att tänka om när det gäller undervisning och
lärande. Förskolereferensgrupperna, som arbetar med barnböcker på suryoyo, visar tydligt hur
ett interkulturellt förhållningssätt till barnens båda kulturer eller till variationer inom den
71