Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

cd-versionerna. När barnen får jämföra sagorna på båda språken tycker pojkarna att båda
versionerna är lätta, men att det är roligast och bäst på suryoyo. Pojkarnas uttalanden följer:
Det är kul på syrianska – roligast. (Hannas översättning av den ena pojkens uttalande)
Den é bäst på syrianska – bara för att assyriska vann i fotboll. De sköt en stor boll ända till
”homlen” (himlen). (förklarar den andra pojken på svenska vänd mot mig)
Observation 2 – God natt Alfons Åberg
Sagostunden på suryoyo startar med tre fyraåriga flickor, men efter en kort inledning ansluter
sig tre fyraåriga pojkar. Barnen är trötta och hungriga före lunch, vilket anas i några barns
okoncentration. Denna gång håller Anna (endast svensktalande) i sagostunden som genomförs
i en avskild hörna på en stor madrass. Några barn sitter, några halvligger. Hela gruppen är tyst
och lyssnar spänt till det inspelade talet på suryoyo, medan läraren bläddrar. Några pekar på
bilderna och kommenterar, skrattar och gör rörelser som härmar Alfons eller pappa. En flicka
kommenterar på svenska, vilket några andra fortsätter med.
När sagan på suryoyo är slut, frågar Anna om berättelsens handling och hela samtalet sker på
svenska. Anna ber barnen berätta och frågar om ord och begrepp.
Kommer ni ihåg vad pappa hämtat (pekar på bilden)? Vad heter det på suryoyo? Vad är det –
en potta ja – Vad heter det på suryoyo?
Barnen är roade av att lära Anna ”syrianska” ord och samtalet fortsätter. Vissa ord exempelvis
potta, kunde barnen inte översätta till suryoyo, vilket föranleder att Sofia (suryoyotalande
pedagog) får ingripa och förklara. Övergången till den svenska versionen sker naturligt. En
pojke, David, får bläddra ”för att hjälpa Anna”, men har svårt att hålla boken stilla, vilket
irriterar några. En liten pojke vill berätta på suryoyo vad hans egen pappa skulle säga om hans
son inte ville sova. David blir så fascinerad av sagan så han glömmer att vända blad, varpå
barnen börjar klaga över att David bläddrar för långsamt. Anna tar över bläddrandet, så att
gruppen ska kunna koncentrera sig. Konversationen och händelseförloppet är följande:
David – det är inte så fort! (en pojke)
Pappa ser skojig ut (upprepar sagotexten och skakar boken entusiastisk illustrerande)!
(David)
Jag ser inte (en flicka)
Barnen återberättar sagan på svenska, ibland enskilt och ofta så ivrigt att de talar i munnen på
varandra samtidigt som de trängs kring boken. Alla är intresserade och har förstått sagan
innehåll och ”röda tråd”. De kodväxlar genom att blanda in syrianska ord. Istället för att säga
”oj, oj” på svenska, använder de den ”syrianska” varianten ”iiiii”, vilket Anna tolkar som att
deras berättelser blir ”äkta”.
Anna, som varit med i referensgruppen det senaste året ser uppgiften som ”nyttig” för hennes
pedagogiska verksamhet.
Man ser med andra ögon på sin barngrupp när man är med i referensgruppen.
Anna berättar därför om språkliga iakttagelser hon gjort vid sagoläsandet och övrigt i barngruppen.
Den äldsta flickan i barngruppen säger aldrig ett ord på suryoyo trots att hon förstår
48