Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

De intervjuade förskolepedagogerna ser också att de nu år 2005 har mer stöd i organisationen,
avseende modersmålsundervisningen. Tidigare användes modersmålet i förskolan oftast ”vid
behov” eller som tolkhjälp. För den flerspråkiga personalen upplevs det förlösande att man får
prata suryoyo i lärandesituationer, vilket givits stöd genom Storstadssatsningens språkinsatser
(jfr Parszyk, 2003a,b, 2004, 2006). En annan förändring sedan intervjuerna 2004 är att
föräldrar inser att språket suryoyo ska fortleva, vilket ger positiv inställning till barnböckerna.
Det betonas i intervjuerna att många tagit till sig kunskapen om att språken förstärker
varandra, men flera har fortfarande svårt att förstå.
Pedagogerna tillfrågades vid det andra tillfället om barnböckerna på suryoyo kan spridas till
andra grupper, vilket besvarades med att målgruppen bör utökas till skolans åldrar, med
förslagsvis lite fler böcker för äldre barn, fler internationella sagor som Askungen, Snövit
eller till och med att ”muntliga syriska sagor som Sandibell” tvåspråkigt läses in på cd.
Barnböckerna och intresset kring sagorna, är konkreta incitament för att föräldrar ska gå till
biblioteket med sina barn. Alltför få böcker finns i förskolan, för att föräldrar ska kunna låna
ur förskolans bibliotek.
En viktig kommentar från referensgruppen är att sagorna inte nödvändigtvis ska ”läsas”
(användas) med flerspråkiga pedagoger. Den svenska personalen, som inte behärskar suryoyo,
behöver ett pedagogiskt hjälpmedel för att förstärka barnens språk.
45