Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

avsatts mycket tid för reflekterande samtal. Projektledarna tillsammans med översättare,
förskolepedagoger, biblioteksansvariga och bokförlag, har i en fortlöpande dialog genom åren
utvecklat litteraturutbudet språkligt och pedagogiskt. Numera finns drygt tjugo översatta
böcker (Bilaga 2) som är mycket noggrant utvalda utifrån sådana professionella pedagogiska
kriterier som kan stimulera språk- och läsutveckling, fantasi, färg och bild.
Utvecklingsprocessen innebär att referensgruppen har funnit nya arbetsformer från att initialt
stundtals ha ägnat sig åt tvåspråkig sagoläsning till att de har införlivat tvåspråkiga sagostunder
inklusive dialoger, gestaltning och lekar som regelbundna aktiviteter i veckoschemat.
Förskolepedagogerna har också använt barnböckerna som underlag för samtal om språkutveckling
med föräldrar som med åren blivit mer vetenskapligt upplysta. Många föräldrar
vågar nu bejaka modersmålet även i förskole/skolsammanhang. Till denna utveckling hör att
flerspråkig personal numera upplever ”mer stöd för modersmålet i organisationen”, vilket
betyder att de konsekvent kan använda hela sitt språkregister.
Efter några års arbete med barnböckerna ser referensgruppen således det tvåspråkiga sagomaterialet
”med andra ögon”, en utvidgad och språkpedagogisk syn på användningen. Pedagogernas
analyser är mer omfattande och de får exempelvis genom barnens kodväxling
konkreta svar på hur de två språken stödjer varandra. De noterar också att även sättet att
berätta är kulturrelaterat, så att barnen ”imiterar” pedagogernas berättarstil när de återberättar
sagan på respektive språk.
En i evalueringen fortlöpande dialog med projektledarna har tillfört information om hur de utvecklat
och reviderat projektet avseende litteraturval och översättning, kriterier för en ”god”
barnbok samt informationsalternativ i form av foldrar, föreläsningar och film. Nu år 2006,
dvs. projektets tredje år, beskriver projektledarna sina ”försök till nytänkande” som att idén
redan ”knoppat av sig” i form av ett nytt projekt ”Barnböcker på många språk”, där två
utvalda sagoböcker översatts till fem respektive tretton språk och två arabiska dialekter i
samarbete med förlaget En bok för alla.
De två projektledarna sammanfattar sina tre projektår och framtidsmöjligheter med följande
för utbildningsplanerare tänkvärda reflektion av både oro och framtidstro:
Frågan om projektet är ett exempel på nytänkande kan besvaras med att det är ett nytt sätt att
använda barnböcker som går i linje med det som länge framförts i forskningen och i diskussionen
om modersmål från olika myndigheters sida sedan många år, att stärkandet och utvecklandet
av modersmålet är viktigt och gynnar inlärningen i stort. På grund av det starka
motståndet mot detta tänkande om modersmål är det dock fortfarande ett långt steg innan
konceptet blir allmänt erkänt. Vi känner inte heller till att böckerna använts som medel för
samarbete mellan lärare och modersmålslärare (Norlin & Awrohum, 2006 s 9).
Som en brygga från majoritetskulturens litteratur används de tvåspråkiga barnböckerna. Detta
sker i en tid då alltfler barn och ungdomar saknar kontakt med familjens ursprungsland, vilket
gör att kravet på att föra språket vidare blir alltmer beroende av samhällets syn på deras språk.
Idén med sagor översatta till barnens modersmål gör att alla barn kan få tillgång till aktuella
och omtyckta sagor. Vad barnens familjer än tycker i språkfrågor kan var och en hitta en bok.
Det hållbara och oomtvistliga är följande ord, formulerade av utvecklingsledarna, som slutgiltigt
får illustrera både syfte och framtidsmöjligheter avseende Barnböcker på suryoyo:
Det är ett demokratiskt projekt på barnens villkor
78