Tvåspråkig läslust - Stockholms universitet

annat sätt att utöka målgruppen är, enligt pedagogernas resonemang, att översätta mer
internationella sagor exempelvis Askungen, Snövit och Törnrosa. De flerspråkiga
pedagogerna funderar på om sagor från Syrien exempelvis ”Sandibell” och sagor från
muntliga traditioner skulle kunna översättas till svenska (se även kap.4).
Om de kommer på högre nivå. Svårare böcker kanske behövs. Men kanske Petter och hans
fyra getter i ettan. (Anna)
Skulle vilja ha sagor som inte är så jättesvenska. Mer internationella. De klassiska sagorna
som Askungen, Snövit och Törnrosa. (Sofia)
Har också tänkt på det. Funderar på sagor från Syrien. Vi har ju Sandibell – jag älskade den
när jag var liten. (Lea)
Det finns många sagor i muntliga traditioner och då kan man ju göra översättning till svenska
istället. (Hanna)
Problemet är, enligt Anna, att man ofta och slentrianmässigt förutsätter att barnböckerna på
suryoyo ska användas tillsammans med flerspråkig personal. Men det är ju just den svenska
personalen som inte kan suryoyo som skulle vara pedagogiskt hjälpta av ett inspelat material.
Sådant måste diskuteras mer, för annars blir tanken kring barnböckerna segregerad. Självklart,
anser Anna att den flerspråkiga personalen är ”bäst i ämnet”. Men som pedagogiskt verktyg
blir ju barnböckerna snarare begränsade än spridda som det är nu, när man förutsätter att
flerspråkig personal är användarna.
Alla tror att syriansk personal ska sköta det. Men egentligen är det tvärtom. De kan ju ändå
berätta på suryoyo. För den svenska personalen kompletterar barnböckerna den språkliga
bristen på suryoyo. Men det är viktigt att böckerna kommer till ställen som använder
modersmålspersonal. (Anna)
Vet inte om andra förskolor använder barnböckerna på suryoyo. Argumentet emot är – vi har
inga flerspråkiga pedagoger. (Sofia)
När det gäller användning av böckerna med cd i hemmen, vill enstaka föräldrar låna hem
böckerna, vilket inte förskolan kan tillhandahålla med så få böcker i förskolebiblioteken. Alla
föräldrar omtalas veta att böckerna finns på huvudbiblioteket.
Enstaka föräldrar vill låna, men vi hänvisar till biblioteket. De får inte låna här. Minibiblioteket
kan inte lånas ut. – Ja, alla vet att böckerna finns. Vi har köpt våra egna. (Anna
och Hanna)
Tolkning
Vid det andra mötet med referensgruppen har pedagogerna strukturerat sitt arbete med tvåspråkig
sagoläsning och utvecklar sagoläsandet steg för steg. De har enligt egen utsago stimulerats
av att vara referensgrupp i detta forskningssammanhang. Till denna uppföljning har
jag adderat barnobservationer med förberedda (översatta) följdfrågor till barnen (se kap. 7).
Några aspekter av de mer medvetet planerade sagostunderna är en utvidgad syn på och
användning av litteraturen. Hanna har nu en fastare struktur i sitt arbete med barnböckerna för
de små barnen, genom schemalagd sagoläsning i ett ”projekt” två gånger i veckan.
Barnböckerna på suryoyo har stimulerat henne till att överföra idén till annat språk dvs.
utveckla sagoläsandet till att även omfatta arabisktalande barn, vars sagor inte finns inspelade.
43