Nr 51 - och ungdomsvetenskapliga institutionen, BUV - Stockholms ...

förklara och tolka har medfört att främst förskolans företrädare i olika sammanhangoch på olika nivåer har lanserat den psykologiska teoribildningen som förklaringsmodellför i stort sett allt som rör barn och deras utveckling. Jämför man den omvärldsom präglade exempelvis forskare som Arnold Gesell under 1950- talet och den världsom präglade Jean Piaget och Erik Homburger Eriksson som bägge fick ett så stortgenomslag på 1970-talet kan man se att vår omgivning och därmed barnens världkraftigt förändrats. Under 1970-talets senare del började det växa fram en kritik motbland annat Barnstugeutredningen (1968) som man tyckte hade såväl en starktförenklad och dessutom ideologiskt färgad syn på förskolepedagogiken (Hultqvist,1990). Piagets och Erikssons utvecklingsteorier kom att prägla framförallt förskollärarutbildningenunder en stor del av 1970-talet och långt in i vår tid. Utvecklingspsykologinkunde användas till att skilja på sant och osant och den hade makt attdefiniera vad som är kunskap (Askland & Sataöen, 2000).Under slutet av 1900-talet och i början på 2000-talet har allt fler, speciellt de somarbetar med små barn eller bedriver forskning kring barn ifrågasatt om teorier somutvecklats i ett annat samhälle och för många år sedan fortfarande kan anses somrelevanta i alla avseenden för den verklighet som barn lever i här och nu. Spädbarnsforskaresom t.ex. Daniel Stern (1991) har beskrivit det lilla barnets tidiga försök tillsamspel och kommunikation som på ett mycket avgörande sätt skiljer sig från de tidigautvecklingspsykologiska uppfattningarna. Sterns teorier om självet har av mångaforskare och pedagoger ansetts som banbrytande i och med att Stern hävdar att barnethar en upplevelse av sig självt innan det kan prata och förmedla sina upplevelser viaspråket. Stern (1990) relaterar i sin forskning till små barn som uppträder som självständigaindivider, med förmåga till tidigt igenkännande och tidig empatisk förmåga.Ett barn som inte har många likheter med det egocentriska barnet som Piaget tidigarebeskrivit i sin forskning. Trots detta finns det fortfarande områden som i stort sett äroutforskade när det handlar om riktigt små barn och deras livsvärldar.Sommer (1997) som kommit att kritisera delar av den barnpsykologiska forskningenskriver om psykologifackets problem:Forskare måste gå tillbaka till arkaiska teorier på grund av en närmast bristpå grundläggande forskningskunskap om barns liv i det moderna samhälletsolika uppväxtrum (förskolor, skolor närmiljö osv.) inklusive frånvaron av nyapsykologiska teorier som på ett meningsfyllt sätt förklarar denna uppväxt…(s.13).Vidare menar Sommer att det är vikigt att kunna förstå den totala sociala verklighetsom barnet lever i, det finns inte en enhetlig teori som kan ersätta de utvecklingspsykologiskateorierna utan snarare ett flertal teorier som belyser olika aspekter avutveckling. Barndomspsykologi är ett begrepp som Sommer föredrar framför barnpsykologioch inriktningen på forskningen bör vara tvärvetenskaplig och flexibel.2.1.3 Barns olika världarHur ser barns olika världar ut? I dag torde det mer än någonsin handla om en värld ipluralis eftersom barn vistas i många olika sammanhang.6