Nr 51 - och ungdomsvetenskapliga institutionen, BUV - Stockholms ...

13. Två förskolor, två verkligheter - En avslutande reflektionMitt syfte med undersökningen har varit att studera interaktion och lek på två olikaförskolegårdar. Genom att observera och intervjua några slumpvis utvalda barn har jagförsökt skapa mig en uppfattning om och visa hur barns sociala liv kan levas i enutemiljö på två olika förskolor. Barns sociala liv i dag är inte detsamma som bara förnågra år sedan. Samhället förändras i en rasande fart och många vuxna upplever att deinte har kontroll över sin vardag. I samhällsdebatt och i parlament diskuteras medjämna mellanrum frågor om stress och utmattning och om dåliga arbetsmiljöer skapararbetsrelaterade sjukdomar med långvariga sjukskrivningar som följd? I detta brus avständigt pågående diskussioner om vuxnas tillvaro skapas också ibland en mindrehörbar debatt om barns vardagstillvaro. I Sverige återfinns de allra flesta förskolebarninom förskolans väggar (Skolverket, 2004) och om deras vardagstillvaro vet vi i dagväldigt lite då få studier har fokuserat på deras tillvaro under de sista åren.En angelägen fråga har därför varit hur barns vardagstillvaro ser ut när barnen vistasute på förskolegården. Jag ser det också som betydelsefullt att diskutera miljönsutformning och möjligheter för lek och lärande. Hur ser förskolegårdar i allmänhet ut iSverige idag och vad är det för miljö som erbjuds barnen utomhus? Vågbergs studie(1996) pekade på att förskolepersonal kände oro och begränsningar inför att görautflykter i närmiljön. I stället fick barngrupperna stanna kvar på den egna förskolegården.Inget tyder på att personal skulle tänka annorlunda i dag. Tvärtom, allt störrebarngrupper och omorganiseringar i förskoleverksamheten under senare år har inte gåttspårlöst förbi och någonstans borde spåren efter alla nerdragningar inom förskolansområde ge avtryck. Utevistelsen har alltid setts som ett viktigt inslag i förskolans verksamhetallt sedan Fröbels dagar (Johansson, 1994). Är förskolegården i dag ett frirumför barnen? Med plats och möjlighet att utforska egna och andras gränser? Där detfinns rika möjligheter till samarbete, förhandling och konfliktlösning. Ett utrymme sommöjliggör sinnliga lekar, kreativitet, interaktion och positiv samvaro? Ett rum sompedagoger engagerat diskuterar och omsorgsfullt utformar, eller har förskolegårdenblivit det bortglömda rummet?I min studie kunde jag inte vid en första anblick av barnens lek på de olika förskolornaobservera att det skiljde sig så mycket åt avseende barnens lekar och engagemang pågården. Det var ett skiftande scenario, barnens lekar växlade hela tiden och beroendepå vem de lekte med gjorde de olika saker. Tempot var högt och flera forskare somjämfört det sociala liv som utspelas inom förskolan har kategoriserat dessa i olikatermer som exempelvis Corsaro (1985) som liknar vimlet med ett cocktailparty. Rörlighetenbland barnen är påfallande. I båda utomhusmiljöerna vimlar barnen omkring ochtycks knyta kontakt med än den ene än den andre för att i nästa ögonblick vara på vägtill något annat barn eller plats. I detta kan man erfara likheter mellan de bägge förskolornaliksom när jag utifrån mina observationer såg hur pojkar och flickor rörde sigöver förskolegården. Att flickor och pojkar delvis leker på olika sätt finns det flerastudier som pekar mot till exempel Knutsdotter Olofsson (1998) samt Norén-Björn mfl.(1993). Mina iakttagelser på dessa två förskolegårdar visar att pojkar och flickoruppvisar delvis olika lekmönster och dessa stämmer väl in på de beskrivningar somgjorts i tidigare studier. Exempel på detta är att pojkarna på båda förskolegårdarna rörsig gruppvis, ibland snabbt och flyktigt över hela gården medan flickorna tenderade tilllite mer långsamma rörelser och lekar. Jag kunde också notera att barnen på de olika77