Nr 51 - och ungdomsvetenskapliga institutionen, BUV - Stockholms ...

10.55 Längst upp på den sluttande slänten står John, Lukas och Ville. Pojkarnadiskuterar om de ska vara krigare men tvekar lite och sätter igång en springtävlan istället.11.00 Till denna lilla grupp ansluter sig Viktor som precis anlänt (har varit påsimskola) Pojkarna springer runt sandlådan upp och ner för sluttningen och efter femminuter är de ganska trötta, andas hörbart.11.05 Sätter sig strax bakom mig och resonerar om de ska vara Spindelmannen istället. Viktor protesterar: – Batman är bättre.11.06 Alla pojkarna springer runt, upp och ner för grässlänten och ropar: - Vi ärBatman.11.13 Springrundan är utvidgad, de springer runt gungor och sandlåda och de kommertillbaka till utgångspunkten helt utpumpade.11.14 John och Lukas sitter ner, de andra två ligger medan de resonerar om vilkaaction-hjältar som är bäst.Mina kommentarerI tidigare studier kring barns utemiljöer t.ex. Mårtensson, (2004) kan man finna att detär mycket vanligt att barnen springer omkring i löst ordnade sammanhang. Denna gårdinbjuder verkligen till mycket spring då det är lätt att röra sig över gården och springahoppa eller rulla nerför grässlänten utan att krocka med andra barn. Flera gånger sågjag pojkar som rullade snabbt eller långsamt utför den lilla slänten. Pojkar och flickortenderar att leka och röra sig över hela förskolegården men under min vistelse såg jagenbart pojkar som rullade ner och utför slänten.Barnen ger intryck av att hela tiden vara i rörelse, ibland myllrar det av barn på sammaställe ibland möts de som individer, i par eller i grupp. Frågan är om detta myller ger enbra illustration för hur barnens liv i förskolemiljö ter sig? Ibland gav gården ett intryckav att vara en enda stor utomhusteater, där det hela tiden utspelas olika slags scener ochdär ytterligare händelser hela tiden dessutom pågår i kulisserna. Scenbytena är snabbaoch de kan ibland vara svåra att följa och analysera som i fallet med Anna och Per.Båda barnen har passerat mig flera gånger där jag sitter strax ovanför den centraltbelägna sandlådan. För tillfället är det 22 barn ute, både från avdelning Skeppet ochfrån avdelning Jollen. Båda barnen har passerat mig flera gånger där jag sitter straxovanför den centralt placerade sandlådan. De flesta barn ser för tillfället ut att vara påväg någonstans alla passerar mig men ingen stannar upp utan alla barn är i rörelse. Despringer, går, eller som två av flickorna, kryper på knäna och tittar ner i marken.46