Nr 51 - och ungdomsvetenskapliga institutionen, BUV - Stockholms ...

ett lovvärt initiativ att gemensamt söka efter ett borttappat föremål blev nu i stället enföreteelse som inte kunde tolereras av de vuxna.10.4.8 StenkastningEfter en stund ser jag hur Arvid tar upp en stor sten, håller den i ena handen för attdärefter väga den fram och tillbaka mellan händerna samtidigt som han går i väg en bitfrån de andra pojkarna. Dessa upptäcker Arvids nyförvärv och följer efter Arvid sominte vill lämna ifrån sig stenen utan drar sig undan de andra barnen och går och ställersig vid den stora klätterställningen. Där ser jag hur Arvid återigen tar upp stenen ochhåller den prövande i ena handen och därefter övergår han till att ta upp handen i enställning där han är redo att kasta iväg den stora stenen mot de andra pojkarna. I dettaskede kan jag inte förhålla mig passiv utan är beredd att ingripa. Behöver dock integöra detta då en av pedagogerna också uppmärksammat händelsen och snabbt plockarav Arvid stenen med en ordentlig utskällning som påföljd. Ingen personal har dock settatt även de övriga pojkarna också hade stenar vilka de snabbt gömde i fickorna. Arvidsstora sten var inte möjlig att smussla undan eller bortförklara vilket gjorde att han varden ende som uppmärksammades.Mina kommentarerI detta fall är det ett barn som i första hand observeras och korrigeras av en vuxen. Detär lätt att situationer uppstår där något barn riskerar att bli utsedd som ”skyldig” i olikasammanhang. I den här barngruppen var det ofta samma barn inblandat i olikakonflikter. Detta medförde också att just dessa barn i första hand var de som korrigeradesav de vuxna även om de inte förorsakat alla incidenter.10.4.9 GungornaGungorna utnyttjas i hög grad av både pojkar och flickor. För det mesta är det flickornasom först tar gungorna i besittning och de gungar ofta mycket länge. Vissa flickor somexempelvis Hanna fyra år och Maria fem år kan tillbringa den mesta delen avutevistelsen i gungorna. De både står, sitter och ligger i gungorna som är av modellendäckgungor där man kan rymmas två åt gången. Pojkarna på denna avdelning utnyttjarockså gungorna men oftast lite annorlunda än flickorna. De gånger jag observeratnågon av pojkarna har det ofta blivit någon form av konflikt endera mellan de barn somgungar eller i situationer runt gungorna. Att komma först till gungorna innebär enmaktrelaterad position som barnen använder i det institutionella sammanhanget ochspeciella kontext som utemiljön på en förskola kan utgöra.Mina kommentarerDessa två exempel från Måsens förskola får visa hur gungorna kan användas utifrånlite olika förhållningssätt och att det kan vara väldigt olika vilka upplevelser ellerutlevelser som görs utifrån gungornas horisont. Situationen visar att barnen även pådenna förskola använder gungorna utifrån en maktrelaterad position på liknande sättsom Ivarsson (2003) refererar till i sin undersökning.60