Nr 51 - och ungdomsvetenskapliga institutionen, BUV - Stockholms ...

förskolorna har ett gemensamt drag, nämligen att dra sig mot ytterkanten påförskolegården och gärna stå och titta vid staketet på olika händelser som pågår utanförgården. Att detta är ett vanligt beteende för förskolebarn ger även Mårtensson (2004)uttryck för då hon diskuterar landskapets betydelse och exemplifierar genom attbeskriva hur de större barnen sparkar ut bollar för att få en möjlighet till att gå ut ochhämta dessa.Genom observationerna kunde jag dock finna att interaktionen mellan barnen på deolika förskolorna i vissa avseenden skiljer sig åt. Det finns en tendens i observationernasom visar att barnen leker tillsammans under längre perioder och med färre konfliktersom följd på förskolan Villa Villerkulla vid en jämförelse mellan de båda förskolorna.Detta exemplifieras med olika observationstillfällen där jag i ett flertal observationerkunde iaktta konflikter av olika slag på Måsens förskola som jag inte kunde erfara ibarngruppen under den period jag vistades på Villa Villerkulla. För att åter exemplifierakunde jag i mina observationer se att det nästan alltid handlade om samma barnnär det uppstod konflikter och att dessa barn både drog igång och själv blev utsatt försituationer som blev svårhanterliga. I dessa situationer blev flera gånger den endautvägen att ta till någon form av fysiskt våld både för barnet självt likväl för de andrabarnen. Observationerna tyder också på att det finns barn som uppvisar vissa svårigheteratt komma in i andra barns lekgemenskap och då reagerar med aggressivitet.Ytterhus (2000) skriver om sociala kraschlandningar för en del barn och mot bakgrundav hennes beskrivning så är det säkert många pedagoger och vuxna som skulle anse attdet är vuxenvärldens ansvar att förebygga så långt det nu går att barn exkluderas urgemenskaper redan i tidig ålder. Att barn har konflikter med varandra i en miljö somförskolegården utgör är i och för sig inte så mycket att orda om. Konflikter är en del avlivet (Öhman, 1998) och som barn måste man pröva och utforska hur långt man kan gåför att hävda den egna rätten och integriteten. Förskolan ger som antytts tidigare rikamöjligheter till detta. Den fråga som dock uppstår med anledning av de observeradekonflikterna vid Måsens förskola är hur enskilda barn klarar av att förhålla sig till dekonflikter de varit med och skapat eller blivit indragna i. Barn kan redan i tidig ålderpositionera sig och använda sig av olika maktmedel och Ivarsson (2003) menar att barninte tvekar att använda sig av de bud som står tillgodo:…ytterligare en strategi som förekommer frekvent är att hota och locka omerbjudanden, t.ex. att få komma på kalas. Den strategin förefaller ha positiveffekt som förstärkning för att få sin vilja igenom… ( s. 129).Maktaspekten och tillgång på makt tenderar att vara en lika viktig aspekt i den världsom barn vistas i som den är för många i vuxenvärlden. Bauman (1990) skriver att detbästa sättet att förstå makten är faktiskt att se den som en möjlighet att handla både ibetydelsen att fritt välja målet för en handling och i betydelsen att förfoga över demedel som gör målen realistiska (a.a.). Konflikterna kom till uttryck både genom despråkliga uttrycken och genom fysiska sammandrabbningar. Såväl Stern (1990) somMead (1934/76) påpekar hur språkliga uttryck upplevs och påverkar oss. Språket ochordens olika valörer är emotionellt sammankopplade med värderingar och styr i höggrad vår självuppfattning. Nu är det också väldigt lätt, vilket måste påpekas att det bliren slags moralisk värdering i vad som är ett bra respektive dåligt språk. Detta är intemitt syfte utan jag vill enbart redovisa att det finns skillnader i språkbruket mellanbarnen vid de båda förskolorna. Utifrån min bakgrund som pedagog finns intresset attreflektera över ordets ”makt” och påverkan utifrån olika kontextuella sammanhang.78