Nr 51 - och ungdomsvetenskapliga institutionen, BUV - Stockholms ...

12. Analys av Resultat12.1 Kommunikation, sensivitet och samspel i VardagssamvaronVid jämförelse av observationsmaterialet från de båda förskolorna var det möjligt atturskilja en diskrepans mellan de olika barngruppernas kommunikationsmönster.Utifrån mina observationer kunde jag utläsa att barnen vid Villa Villerkulla kommunicerademed varandra på olika sätt. Flickorna gick ofta omkring och småpratade medvarandra och med olika personer i personalgruppen. Liksom flickorna använder sigpojkarna sig av detta småprat mellan varandra. De sökte sig dessutom nästan lika oftasom flickorna till personalen för att prata och diskutera. En vanlig företeelse blandbarnen var att slå sig ner och resonera både med varandra och med de pedagoger somvistas tillsammans med barnen i utomhusmiljön. I det verbala uttrycket förekom detnästan aldrig några som helst tillmälen eller hot mot något annat barn som det förekommellan barnen på Måsen. En situation som jag tolkar som förmåga till godkommunikativ men också sensitiv kompetens är när Johan och Anders sitter uppflugna iett träd (s.54) och Anders småler åt Johans svårigheter att få alla språkljud på rätt plats.Johan upptäcker omgående den subtila markeringen från Anders sida och parerarsituationen genom att snabbt byta ämne. Genom barnens förmåga att hantera olikasituationer på ett ytterst subtilt sätt så undviker de situationer som kan leda fram tillkonflikter. Situationen visar också att var svårare att upptäcka meningsskiljaktigheterhos barnen på Villa Villerkulla därför att de inte uttryckte dem så direkt som ofta varfallet med Måsens barn. Det tilltal många av barnen på Måsen använde till varandra vari form av tillmälen eller så uttryckte de andra former av negationer. Vid dessa tillfällenvar det inget av barnen som förblev svarslöst. De utsatta barnen klarade av att genastreturnera ett svar av samma kaliber. Barngruppen på Måsen skilde sig också från VillaVillerkullas barngrupp avseende kommunikationen med den vuxna omgivningen. Detförekom enbart sporadiskt att barnen vid Måsens förskola sökte kontakt med personalpå det sätt som barnen vid Villa Villerkulla gjorde. Anledningen till detta kan vara attpersonal på Måsen var mer upptagna med att ta hand om de mindre barnen ibarngruppen men också var tvungna att ta hand om fler konflikttillfällen än vadpersonalen behövde göra vid Villa Villerkulla. När jag har tolkat och analyserat mittmaterial så fann jag att den kommunikation som uppstår i ett fysiskt uttryck på Måsenofta visade sig som signaler som handlar om att ”flytta på dig”. Dessa situationeruppstod både på den öppna ytan på förskolegården och när barnen befann sig vidgungorna eller vid någon av de fasta lekinstallationerna. I observationen där Arvid tarupp en sten som han tänker kasta (s.60) på de andra pojkarna. Eller som i exemplet vidlekhuset (s.62) när Arvid inte får vara tillsammans med de andra pojkarna. Ett annatexempel handlar om när Arvid försöker använda sin egen gunga för att gunga på Annamed benäget bistånd och hjälp från Lukas.Samspelet mellan barn på Måsen handlar ofta om att positionera sig och där det uppstårvissa svårigheter i att behålla den position eller plats som man valt ut. Endera fårbarnen försvara platsen verbalt eller så kan det leda till mer fysiska handgripligheter. Iförsta hand handlar det om att det pojkar som har svårt att finna sina egna utrymmenmen det drabbar även flickorna som ibland blir tvungna att flytta på sig. Vid Måsensförskolegård blir samspelet dessutom ofta avbrutet av något annat störande moment.Det kunde vara vuxnas tillsägelser, eller helt enkelt att något utanför staketet väckte ett71