Nr 51 - och ungdomsvetenskapliga institutionen, BUV - Stockholms ...

development -utrymmet för möjlig utveckling, där barns utveckling sker genomdeltagandet i aktiviteter som ligger strax över vad barnets egen kompetens och somutgör skillnad mellan barnets egen prestation och vad de kan prestera med hjälp avandra. En bärande tanke hos Vygotsky är att människor befinner sig i en ständigutveckling och förändrande vilket Säljö (2000) kommenterar som något som på sättoch vis är ganska välbekant. Med lite handledning eller assistans från vår omgivningkan vi ofta lösa problem på egen hand. Vi har i varje situation möjlighet att ta över ochta till oss kunskaper från andra människor i samspelssituationer (a. a.). Utvecklingszonenkan också ses som den zon inom vilken den lärande är mottaglig för stöd ochförklaringar från en mer kompetent person, det kan vara en vuxen men även ett annatbarn. I en samverkande och social miljö kan barnet ges rika möjligheter att imitera ochobservera andra. Leken som utvecklingsmöjlighet är en annan viktig del där barnetsskapande och kreativitet medför att barnet kan skapa en ny verklighet. Det somreproduceras i leken återspeglar aldrig exaktheten i verkligheten. Grunden för alltskapande utgår från en bristande anpassning ur vilken det uppstår ett behov, en strävaneller önskan. Vilket sätter fantasiprocessen i rörelse (Vygotsky, 1995). Vygotsky varockså en föregångare inom metakognitiv teori och begreppet metakognitivt tänkandeett begrepp som kommit att bli allt viktigare för pedagoger och forskare som intresserarsig för barn och deras olika vägar till kognitiv utveckling. Inte minst genom att barndeltar och utforskar lekens olika sammanhang.Begreppet metakognition har enligt (Bråten, 1998) förblivit ganska vagt och oklartunder många år men begreppet tas upp inom ett flertal områden i dag bland annat närlek och lärande diskuteras. Utifrån ett förskolepedagogiskt perspektiv menar PramlingSamuelsson och Carlsson (2003) att människors olika sätt att tänka om något kan varaett uttryck för olika metakognitiva nivåer. Sättet att erfara, dvs. det sätt på vilkaindivider relaterar sig själva till specifika situationer innebär att själva erfarandet är detviktiga och när vuxna umgås med små barn är det viktiga att den vuxne försöker förståden innebörd som barnet ger uttryck för. Detta måste ske på barnets villkor och intemed avsikt att testa hur barnets värld stämmer överens med vuxnas (a. a).24