Nr 51 - och ungdomsvetenskapliga institutionen, BUV - Stockholms ...

inte förrän i denna studie haft anledning att på ett djupare plan reflektera över. Är detså att de flesta barn söker sig utåt från gården och i någon mening vidare som en del avutvecklingen? I observationerna från Måsen var det en vanlig företeelse att barnenföljde livet som levdes utanför staketet. Precis som i observationsexemplet (s.59)pratade barnen med katter och andra djur men också med förbipasserande människor.Mårtensson (2004) kunde i sin studie se samma slags fenomen av hur barn tenderar attdra sig mot ytterkanten av en gård och gärna studerar sådant som händer utanför staketoch inhägnader. På samma sätt kunde jag observera att en del barn gärna drog sig neroch längs staketet vid Villa Villerkulla. Dock var detta inte lika påtagligt som vidMåsens förskola. Där var det fler barn som spanade på omgivningen utanför förskolansområde.I den inledande jämförelsen såg pojkarnas rörelsemönster vid de bägge gårdarna ut attvara tämligen vidlyftiga och flyktiga. Flickorna har ett jämnare och lugnare rörelsemönsteröver gårdarna. Detta ser ut att förhålla sig på samma sätt mellan förskolorna.Dessa iakttagelser stämmer också mot tidigare studier. Bland annat KnutsdotterOlofsson, (1998) konstaterar att pojkar ofta har ett vidgat rörelsemönster gentemotflickor och även leker andra lekar. Under tiden som studien pågick kunde jag dockäven upptäcka skillnader mellan barngruppernas rörelsemönster vid de bäggeförskolorna. Dessa olikheter förefaller vara tydligast mellan pojkarnas olika rörelsemönsteröver de olika gårdarna.11.1.2 SkillnaderDe båda förskolornas utemiljöer är som tidigare presenterats väldigt olika. VillaVillerkullas gård är stor. Den innehåller bland annat träd och buskar, två gungställningaroch två sandlådor. För det mesta är det två barngrupper som utnyttjar dendelen av gården. Måsens förskola har en stor men platt gård utan träd och buskar. Därska en gungställning och en stor sandlåda räcka till för uppemot fyra barngruppersparallella vistelse på gården.Vid Måsens förskola visade observationerna att pojkarnas springandet över gården vartämligen planlöst och ryckigt. Pojkarna i den observerade gruppen kunde sitta på enplats under en stund för att i nästa minut vara på väg någon annanstans. I en granskningav materialet för vidare jämförelse verkade dessa pojkar tendera att vara på väg frånnågot i stället för att vara på väg till något för dem bestämt mål. I nästan varje observationstillfälleså inträffade något som gjorde att pojkarna sprang upp från sin plats. Viddessa tillfällen uppstod någon form av verbal eller fysisk konflikt mellan olika pojkarsom gjorde att de var tvungna att röra på sig i någon riktning. Pojkarna vid VillaVillerkullas förskola verkade snarast målinriktade endera sprang dessa pojkar för attdet pågick någon slags lek dem emellan. Eller så sprang de över gården för att snabbt tasig till en plats där det förekom någon slags aktivitet. Det anordnades också någraimproviserade springtävlingar mellan några pojkar under den tid jag vistades påförskolan. Sandlådan vid Måsens förskola utnyttjades till största delen av de yngstabarnen. Vid Villa Villerkulla var det sandlådorna som var en av de mest frekventeradeplatserna. Under tiden som jag observerade var det mest pojkar som höll till där. Dehade många projekt på gång och utnyttjade sanden som för tillfället var blöt ochformbar till många byggprojekt. Detta utnyttjades i hög grad av pojkarna vid VillaVillerkulla. Något sådant nyttjande av det fysiska materialet kunde jag inte utläsa iobservationerna från Måsens förskola.69