Nr 51 - och ungdomsvetenskapliga institutionen, BUV - Stockholms ...

På Måsens förskolegård var barnen mer upptagna av att försöka hitta positioner där deinte stördes av andra barn. Några lyckades ofta, som de flickor som var snabba ut tillgungorna. Både Maria och Hanna satt ofta och gungade. De var alltid glada och nöjdanär jag såg dem och de visade stor förståelse för varandra och varandras behov. Detfanns också en stor förståelse och känslighet inför varandra hos några av pojkarna närde ett fåtal gånger erbjöds möjligheten att vara tillsammans utan avbrott. Den storebrorsom visade stor känslighet/sensitivitet inför sin lillasysters behov när hon försökteklättra upp i klätterställningen (s.63) ser jag som ett exempel som visar att det ofta ärsituationen runt omkring barnen som får dem att agera med mer eller mindrekänslighet. Den ömsinthet som den äldre brodern visade i kontakten med sin lillasystersåg jag sällan i andra situationer tillsammans med andra barn. Barnen på Måsen varnästan aldrig involverad i den form av projekt som kunde iakttas på Villa Villerkulla.Därför såg jag heller aldrig samma form av samspel eller samma slags sensitivitet sombarnen i sin vardagstillvaro vid Villa Villerkulla lyckades förmedla till varandra ellertill den omgivande miljön. Ser jag till förskolegården och utemiljön vid Måsensförskola var den inte lika varierad som den miljö som Villa Villerkulla hade tillförfogande. Trots detta kunde jag se att det fanns spridda försök till att utnyttja det somfanns till hands. Meads (1934/76) tankar om hur den fysiska miljön får oss att ageraeller reagera och hur olika föremåls ”attityder” påverkar oss får plötsligt en nyaktualitet. Exemplet med att plocka blad från buskarna som Julia och Miriam (s.56)gjorde fick ett hastigt avslut när de blev tillsagda av pedagogen. Fortsättningsvis sågjag aldrig någon av flickorna använda sig av något fysiskt material.12.2 Kommunikation, sensitivitet och samspel i LekenDet var främst på Villa Villerkullas gård som jag kunde följa olika lekars utveckling.Leken vid Villa Villerkulla var mer utvecklad och innefattade både samspel mellandeltagarna och den omgivande miljön. Barnen höll hela tiden igång en dialog mellanvarandra och kommunikationen dem emellan både flöt på såväl verbalt som i merfysisk form. Framförallt var många barn språkligt verbala och var duktiga på attförklara för varandra och hur de ville agera eller inte agera i leken. Detta innebar attsamspelet kunde hållas igång utan några större avbrott eller störningar på grund avbristande kommunikativ förmåga. Batmangänget till exempel hade inga svårigheter attena sig kring om de ska vara krigare eller arrangera springtävling. De resonerade sigsnabbt fram till en lösning som samtliga pojkar i gruppen kunde godta. Barnen varockså uppmärksamma på varandras känslor och sensitivitet för varandra visade sig ibland annat i den observation (s.45) där Arvid småretas och Emma blir Sjörövar-Fabbeoch där hon skakar sin lilla knytnäve tätt inpå ansiktet på Arvid. I det här fallet hardenne inget som helst problem med att uppfatta att Emma bara skojar när honåtersignalerar till honom. Detta sker först och främst genom sitt öppna kroppsspråk därEmma markerar förståelse för att Arvid inte menar något nedsättande med sinkommentar. Observationen är också ett exempel på hur barnen på Villa Villerkullaklarar av ”rolltagandet” något som Mead (1934/76) menar är avgörande för barnetsutveckling och för deras identitet. Även när de stora barnen lekte med de allra yngstakunde jag erfara deras empati när de lyssnade och försökte tillfredsställa de yngrebarnens önskemål. Nu var det inte så alla barn deltog på samma villkor som de övrigavare sig i det vardagliga samspelet eller i leken på Villa Villerkulla. Tilde höll sig fördet mesta strax utanför de andra flickornas lekdomäner. I samspelet med hennes bästavän fungerade det alltid bra och de lekte tillsammans. Leken på Måsens förskolegård74