Nr 51 - och ungdomsvetenskapliga institutionen, BUV - Stockholms ...

större intresse. Hos enskilda barn kunde företeelser utanför staketet få dem att lämna enpågående relation med någon kamrat. Vilket inträffade ett par gånger i olika barnkonstellationer.Sätter jag det i relation till Mead (1934/76) och vad denne skriver omjaget som uppstår i den sociala erfarenheten så blir detta en negativ spegling för detövergivna barnet som lämnas för något som är mer intressant. Jagmedvetenhet handlartill stor del om att individen betraktar sig själv som andra personer uppfattar henne ellerhonom.Även på Villa Villerkulla förekom det att barn med intresse noterade och uppmärksammadehändelser utanför staketet. Jag kan dock spåra en viss gradskillnad. När detförekom någon enstaka gång var det en gemensam och riktad uppmärksamhet av ettantal barn. Inget barn lämnade någon kamrat eller sysselsättning för att undersöka vadsom pågick utanför staketet. Inom miljöpsykologin används uttrycket affordance(Åberg-Bengtsson, 1996) i mening att miljön står för en uppsättning av olikaerbjudanden. Är det möjligen så att gården på Villa Villerkulla erbjuder ett större antalvalmöjligheter och erbjudande till barnen än vad utemiljön på förskolan Måsen förmåratt erbjuda. Eller är det den sociala ordningen i form av gemenskap och tillhörighetsom ”håller” tillbaka barnen och minskar intresset för vad som finns utanförförskolegården? Utifrån platsteorin är det vanskligt att utifrån resultaten från dennastudie uttala sig om i vilken mån enstaka platser spelar någon större roll för barnen iform av hinder eller erbjudanden. Är det som Heurlin-Norinder (2005) skriver viktigtatt platser bör vara trygga och att det bland annat ska finnas ett inslag av mångfald ochvariation. Då har utemiljön på Villa Villerkulla en stor fördel och kan erbjuda mergentemot Måsens utemiljö som inte är lika varierad. I Heurlin-Norinders (2005) studieuttalar sig Klas 9 år om hur en bra plats ska vara:Det spelar ingen roll hur det ser ut bara det är någon buske här och därnågot som man kan leka med. Att det händer någonting … ( s. 89).Det Klas uttrycker är inte några större krav på en omgivande miljö, någon buske häroch där och möjligheter till lek och lite spänning. Utifrån mina observationer kunde jagiaktta att få platser verkade vara trygga i Måsens utemiljö i så motto att det ofta händeatt barnen blev bortkörda av andra kamrater men även av vuxna. Det fanns heller ingaplanteringar i form av träd eller buskar som man kunde utnyttja för att gömma sig ellerleka under eller utnyttjas för lite lugn och ro. Barnens svårigheter på Måsen attupprätthålla en plats under en längre stund är svårtolkat. Är det den fysiska miljön somreser hinder eller beror svårigheterna av det sociala klimatet? Förmodligen rymmerförklaringen en kombination av såväl miljö som socialt klimat.När det gäller Villa Villerkullas gård är situationen annorlunda. På denna gård fannsbåde träd och buskar att utnyttja. Att barnen fick tillsägelser eller att de inte hadetillträde till någon speciell plats förekom överhuvudtaget inte så vitt jag kundeobservera vid Villa Villerkullas förskola. Barnen fick fritt utnyttja den yta utomhussom de hade till förfogande. Den varierade gården hade en väl tilltagen yta. Dettainnebar att enskilda barn kunde gå undan en liten stund om de ville vara ifred mengården erbjöd också utrymme för barn som ville leka i större grupper. För attkommunikation ska kunna uppstå och utvecklas nämner Stern (1990, 1991)ömsesidigheten i kommunikationen men också närhetens betydelse vilket jag tolkarsom en viktig faktor inte bara i relationen mellan barn och vuxna utan också irelationen barn till barn. Mead (1934/76) framhåller vikten av den generaliserande72