Nr 51 - och ungdomsvetenskapliga institutionen, BUV - Stockholms ...

från ett till och med fem års ålder. Gården på denna förskola skiljer sig markant frånVilla Villerkullas. Den har varken träd eller buskar förutom några små buskar tätt intillsjälva förskolebyggnaden. En stor centralt placerad sandlåda, en gungställning, enklätter - ställning och några små lekhus är det som finns att tillgå på denna gård.Personalen består av tre kvinnor som alla har lång erfarenhet i sitt yrke. Barnen på denavdelning som jag observerade var en syskongrupp där barnens åldrar varierade mellanett och fem år. Fördelningen var tre fyraåringar och sju femåringar. Resterande barn igruppen var mellan ett och tre år. Syftet med min studie var att i första hand följafemåringarna och endast undantagsvis fyråringarna.10.3 Resultat från förskolan Villa Villerkulla10.3.1 Ute på gårdenPå gården finns det flera stora och gamla träd som inramar området. Precis framförhuset står några bord med tillhörande bänkar och utanför byggnaden ligger somtidigare beskrivits små grönsaksodlingar på någon kvadratmeter. En bit framför dessalutar den gräsbeklädda marken ner mot barnens sandlådor och gungor. Några vinbärsbuskaroch gamla syrenträd gör också sitt till för att gården ska uppfattas somvälkomnande och inbjudande.Vid mina observationer kunde jag se att barnen utnyttjade gården på olika sätt.Användandet av de fasta lekredskapen var tämligen begränsade. Liknande iakttagelserhar gjorts i flera tidigare studier av barns utevistelse. Norén-Björns (1977) storaundersökning utgår från leken i ett samhällsperspektiv och det görs en omfattandebeskrivning av olika lekmiljöer som visar att barnen i denna undersökning i hög gradavstår från att leka med de lekredskap som finns. Det bästa vore att vi slutar att planeraför lek, menar hon och förtydligar med att om barn ska må bra måste de få variation iupplevelsen av miljön. Trots att denna studie gjordes för över tjugo år sedan har senarestudier visat att inte mycket hänt när det gäller barns utomhusmiljöer. Mårtensson(2004) och Grahn et al. (1997) har i ett flertal studier visat på att barnens utnyttjande avfasta lekredskap är minimalt. I stället behöver barn få utrymme att fritt leka i en miljödär naturen lämnar fritt spelrum för barnets fantasi och som barnen kan användas till enrad aktiviteter.De första dagarnas observationer på gården koncentrerade jag mina iakttagelser på deolika platser som jag såg att barnen använde i högre grad än övriga platser på gården.Vid mina iakttagelser satt jag ner (eller stod upprätt) på en central plats där jag kundeha översikt och följa barnen på ett avstånd, av som längst ca 10 meter bort, och somnärmast ungefär en halv meter. De barn som rörde sig utanför detta fält och på längreavstånd från min observationsplats var enligt min bedömning inte möjligt att haöversikt över. Dessa barn exkluderades från observationen i och med att de rörde sigutanför fältet från den plats som jag bedömt möjlig att observera.40