Nr 51 - och ungdomsvetenskapliga institutionen, BUV - Stockholms ...

Stern menar vidare att denna period kan delas in i två, där den första perioden handlarom barnets känsla av själv och den andre. I slutet av perioden präglas känslan av självtillsammans med den andre. Där den andre blir som en följeslagare som reglerarbarnets känsloupplevelser i samband med bland annat uppmärksamhet, känslor,anknytning etc. Den andre blir också barnets självreglerande andre, den som ger enkänsla av trygghet, sammanhang och styrka. I kärnsjälvets område eller domän finnsett erfarenhetsområde som Stern kallar samspelsdomänen. I detta område får barnet enupplevelse av sig själv i förhållande till andra. Barnet lär sig också i detta område vargränserna går mellan självet och andra. Varje ny upplevelse av självet gör att barnetkan relatera till sin omgivning på nytt sätt och på så sätt uppstår ett slags växelspelmellan barnet och andra människor där barnet och de andra personerna interagerar medvarandra och kan förändra sitt sätt allt beroende på omständighet.När barnet är runt tre år så tar det ett stort språng i sin utveckling enligt Stern (1991)som gör det till ett ”annat” barn trots att det fortfarande är sig själv. Detta språng är närbarnet kan börja berätta med egna ord och lämna sammanhängande berättelser omsådant det upplevt eller varit med om. Berättelser handlar inte enbart om att kunna sättaord på sitt innehåll, nej det går länge och djupare än så anser Stern (a. a). Det handlarom att uppfatta och tolka de mänskliga aktiviteternas värld i termer av en handling, enintrig. Från att ha uppfattat världen i mer eller mindre fragmentariska bitar har nubarnet förvärvat en mental kapacitet och begrepp som gör det möjligt att förstå enhelhet med mening och sammanhang.Ömsesidigheten i kommunikationen är det viktiga, genom att kommunicera med andraskapas vårt eget jag. Att dela upplevelser med andra är ett behov och ett motiv försociala handlingar och därför är sådant som exempelvis avvisning något som barnetreagerar mycket starkt på och bristande intersubjektiva erfarenheter kan vara tecken påbristande omsorg av barnet.Stern tar också upp olika slags intoningsbegrepp där affektintoning handlar om denicke-verbala kommunikationen mellan barnet och den närstående vuxne omsorgspersonen,där den vuxne visar att hon/han förstått barnet och känslan bakom uttrycket.Selektiv intoning handlar om att föräldrar bekräftar bara vissa känsloupplevelser ochutesluter andra samt försöker forma barnet efter deras egen bild och egna förväntningar.Felintoning handlar om när föräldrar försöker ändra det känslomässiga innehållet hosbarnet.Icke intoning är när det inte finns något känsloutbyte överhuvudtaget emedan överintoning skulle vara motsatsen – att barnet aldrig lämnas i fred utan det blir utsatt förtolkning i alla möjliga och omöjliga sammanhang (Askland & Sataöen, 2003).Under sin utveckling möter barnet olika världar (Stern, 1990, 1991) men lämnarsamtidigt aldrig helt de andra världarna bakom sig då den nya världen inte ersätter dengamla utan tillför i stället nya och berikande dimensioner. Detta innebär att Stern(Brodin och Hylander, 1997) inte talar om stadier utan mer om att utveckling sker iform av språng.16