Nr 51 - och ungdomsvetenskapliga institutionen, BUV - Stockholms ...

Vad brukar ni mer göra på gården? (I)Spela fotboll. (A)Leka i sandlådan, gräva, jaga… (J)Brukar aldrig fröknarna leka? (I)Nää, men fast de brukar leka hagar och stå på händerna. (J)Därmed avslutar pojkarna samtalet om gården, hasar runt i klätterträdet och har litesvårt att komma ner. Några andra pojkar har tillkommit och de kommer å andra sidaninte upp i trädet, vilket de förtrytsamt påpekar för mig.Vet du, Johan som nu har klättrat ner vänder sig mot mig, att jorden är däruppe,faktiskt däruppe. Därnere (pekar) där är det faktiskt sand, och vet du, jag har faktisktsmakat en snigel.Mina kommentarerJag hann aldrig närmare utröna i vilket sammanhang Johan hade smakat på sin snigeleller om han tyckte den var god för nu ropar personalen på barnen. Det är dags attvända tillbaka till förskolan och den väntande lunchen. Inga barn i barngruppenprotesterar utan alla går eller springer till fröknarna för en uppställning införpromenaden tillbaka till förskolan. Ser man till resultatet av Johans och Anders svar såär de överens om att fröknars funktion ute på gården är att passa barn. De säger ocksåprecis som de tillfrågade flickorna att fröknarna går runt och detta stärker ytterligaremina egna observationer, personalen cirkulerar mellan barnen och finns hela tiden ideras närhet. Under min vistelse såg jag också flera gånger personal som ritade upphopphagar till barnen. De båda pojkarna gav också samfällda svar hur personal agerarnär barnen gör något som inte är tillåtet. Då pratar fröknarna med dem, vilket även jagnoterade vid de tillfällen det uppstod smärre konflikter mellan barnen eller de gjordenågot som inte var sanktionerat från personalens sida.I relationen mellan Anders och Johan kan man också spåra något av en språkligmaktkamp när det i vårt pågående samtal visar sig att Anders utnyttjar ett litet övertag ioch med att Johan har vissa svårigheter med olika språkljud. När Anders vänder sig tillJohan och frågar vad fantig är för något så är det med illa dold ironi, han vet mycketväl vad Johan menar men ger en känga åt det begränsade uttalet. Johan som först inteupptäcker ironin och småleendet från Anders sida finner sig emellertid snabbt genomatt neutralisera situationen och byta ämne för att därefter fortsätta samtalet med mig.Trots att pedagogerna nästan alltid verkar finnas vid barnens sida kan man i pojkarnasberättelse också spåra en känsla av oro för vissa saker precis som när det gäller Tilde.Även om det är olika saker man oroar sig för. För Johan och Anders del är detrelationen till ett annat barn som man oroar sig lite över. Oskar, pojken som mankanske borde undvika ute på gården är inget barn som jag uppmärksammat ellerobserverat som indragen i någon konflikt därför skulle det ha varit värdefullt om jaghade haft möjlighet att observera Oskar i olika sammanhang. Detta lät sig dock integöras utifrån den begränsning i tid som jag hade till förfogande i denna studie.55